Faust och Faustin and out
Av Johann Wolfgang von Goethe och Elfriede Jelinek
Översättare Aimée Delblanc och Britt G Hallqvist
Bearbetning Hilda Hellwig och Lucas Svensson
Regi Hilda Hellwig
Scenografi Jan Lundberg
Kostym Hilda Hellwig
Ljus Max Mitle Mask Gunnar Lundgren
Ljud Gustav Nordmark
Regiassistent Åsa Björklund
Dramaturg Lucas Svensson
Göteborgs Stadsteater
Premiär 31 januari 2014
Som hobbyrecensent och kulturkonsument gav nystartade Kritiken i P1 mig mycket input. Vad har jag sett? Vad tycker jag? Vad kan det jämföras med? Denna gång är de nödvändiga frågorna – för att tala politikerspråk – en ofantligt stor utmaning att ge sig på. Någonstans måste nystandet börja och Elfriede Jelineks identifikation av fienden, det vill säga den manlighet som erövrar och förtrycker är en bra startpunkt. Efter att ha sett tre dramer och läst halva Lust, påstår jag att detta är drivkraften i hennes författarskap. I Faust och Faustin and Out är Britt G Hallqvists njutbara rim från Goethe insprängda i nobelpristagarens sekundärdrama. Resultatet är svårbearbetat, åtminstone för publiken. Stilnivåer blandas när begär blottläggs, vilket förvisso gör anrättningen något mer uthärdlig. Två scener kring klubbmusik och möjligen sexistisk schlager av Tom Jones, fungerar som pjäsens enda komiska andningspauser. Grundackordet består dock av svårmod och raseri.
Då pjäsens avstamp är samtiden ser vi in i odjuret Fritzls grönkaklade källare. Här nere träffar vi på tre kämpande kvinnor vars enda kontakt med omvärlden går via teverutan. Kim Theodoridou Bergquist (elev) spelar med eftertryck den roll som är värsta offret för pappans barbariska perversioner. Vad kvinnorna i obestämbar ålder säger och gör skulle kunna liknas vid ett antal terapisessioner. I första scenen illskriker ett spädbarn, varvid mamman tappar tålamodet och slänger in barnet i ett skåp. Ur samma skåp kryper de manliga kombattanterna fram i den andra av tre akter. I programbladet står att läsa om den optimistiske imperiebyggande mannan fylld av humanism som ändå kolliderar med verkligheten. Mannen härjningar skapar oundvikligen offer.
Värt att notera att den desillusionerade Jelinek skrivit direkt för regissören Hilda Hellwig. Det är förståligt om hon ville komplettera den tyska myten om att ingå en pakt med djävulen genom att sälja sin själ. I min enfald trodde jag att originalidén kom från Goethe, men redan sent 1500-tal skrev Marlowe ett verk om Faust och hans ödesdigra beroende av Mefisto. Svarkonsterna som denne demon praktiserar kan föra tankarna till vad som sker i återigen aktuella Mästaren och Margarita. Ska inte snäva in Simon Nortons meritlista och hävda att han är typecastad. Men vem skulle kunna överträffa honom som domptör med bar överkropp och blodfärgad högerhand? Den unge naive Faust görs av en rising star, nämligen Adam Lundgren som redan har pondus i agerandet. En mästare i detta fack är självfallet Ivar Wiklander. Hans förtvivlan och vankelmod påminner om vad Klaus Maria Brandauer visade i Oscarsbelönade Mephisto.
De nio skådespelarnas prestationer är överlag precis vad man förväntar sig. Några som påtagligt sticker ut har omnämnts. Caroline Söderström har som Gretchen inte samma dominerande position som hon hade i Att begära tre systrar. I vilket fall är hon och Mia Höglund-Melin kollosalt bra på att hantera hypersnabba ordflöden och blixtsnabba vändningar. Min stora invändning handlar således inte om skådespeleri utan om själva skådespelet. Pjäsen är i mina ögon i vissa stycken obegriplig. Om dramaturg och regissör är medskyldiga är svårt att avgöra. Formatet är så pass uttömmande att det motsvarar dubbla längden gentemot en vanlig uppsättning på Nya Studion. Jelinek bombarderar skoningslöst istället för att tukta sina vildsinta haranger. Ett stilgrepp hon är särskilt förtjust i är omtagningar för att ytterligare ett varv upprepa sina käpphästar. Det blir för mycket ohanterlig ordmassa och för lite psykologiserande gestaltning. Risken är överhängande att mottagarna blockeras och därför inte tar med sig fruktbärande tankegods ut ur salongen.
Text: Mats Hallberg
Skådespelare Johan Gry
Åsa-Lena HjelmMia Höglund-Melin
Johan Karlberg
Adam Lundgren
Simon Norrthon
Caroline Söderström
Kim Theodoridou Bergquist
Iwar Wiklander
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin