Försiktigt plockande gitarrer och vemodiga stråkar, sedan träder den in; Adnas röst som både hänför och — inte helt olikt Daughters Elena Tonra — har en förmåga att förflytta oss lyssnare till en annan, nattlig och mer ömtålig plats. Så beskrev jag Night, titelspåret från hennes debutalbum som släpps den 5 februari. Dessförinnan har hon en EP — som släpptes 2012 — och ett par singlar i bagaget. Adna Kadic är bara nitton år och har nyligen flyttat till Berlin, men hon kommer från Göteborg.
– Det finns mer möjligheter för mig att göra musiken jag vill göra; det är en stad jag känner mig mycket mer hemma i, jag tycker om kulturlivet i Berlin och jag tror jag vågar tänka lite mer på exakt det jag vill göra. Jag behöver inte hålla mig inom några ramar. Jag säger inte att det nödvändigtvis är så i Sverige hela tiden, men Berlin är en lite mer öppen stad så min musik har nog kunnat utvecklas, berättar hon när jag möter upp henne på ett skivbolagskontor i södra Stockholm.
Den 5 februari släpps ditt debutalbum Night. Skulle du kunna berätta lite om atmosfären du eftersträvade på albumet?
Jag tänkte inte så jättemycket, först skrev jag en skiva men jag tyckte den lät skitkass så jag skrotade den. Men sedan, inte så jättelångt innan jag skulle upp till Stockholm för att spela in, insåg jag att jag inte hade något material, ungefär. Jag hade en låt liksom. Då satt jag uppe flera nätter i rad och bara skrev. Då blev jag väldigt inspirerad just av att det var under natten jag skrev, så jag tänkte att jag lika gärna kunde försöka skapa något av det. Jag inspireras väldigt mycket av tystnad, för då får man tänka till själv litegrann, då kommer de här nya ljuden fram och så. Det var lite det jag eftersträvade; ta in tystnaden och få ut det jag hade inom mig.
Vilka influenser har påverkat ditt uttryck?
Väldigt mycket påverkar mig. Texterna är alltid en text för sig i början, som inte riktigt har med själva låten att göra. När det kommer till melodier är jag ju ursprungligen från Balkan, och jag tycker om de här fina melankoliska melodierna, det är någonting som känns väldigt hemma i dem så jag försöker använda mig av dem. Så är det det lite mer moderna soundet med elgitarr, alla effektpedaler och det tunga slagverket. Jag försöker göra en mix av allt jag tycker om, som jag känner mig hemma i, och skapa något eget av det.
Tar texterna upp specifika händelser eller skulle du snarare beskriva dem som berättelser?
Alla låtar har väl någon mening för mig. Det är bara en låt på skivan — The Prettiest — första singeln, som jag skrev för att man ibland hör vissa saker som bara sätter sig; citat från vänner eller folk man ser upp till. Jag plockade på mig lite sådana citat, som har satt sina spår, så skrev jag ihop en låt av det. Det är den enda låten som skiljer sig lite från de andra rent textmässigt.
Hur väljer du ut vilka texter som kommer med i låten?
Texter har ju också en melodi i sig, på papper. Då kanske det dyker upp någon idé, så testar jag det, och ibland blandar jag olika texter så att det låter bättre. Det är lite på det viset.
Tidigare har du släppt en EP och ett par singlar. När påbörjade du det här musikaliska projektet?
Jag gick i musikklass sex år i grundskolan och sjung väldigt mycket i kör, pluggade väldigt mycket teori, men jag hade inte riktigt tänkt att jag skulle göra någonting. Det var bara roligt att få börja i den skolan. Men så när jag skulle börja på gymnasiet tänkte jag att jag lika gärna kunde fortsätta med musik, då började jag på Rytmus i Göteborg. Då behövde man ha något eget material att söka in med, så jag skrev ihop någonting till intagningsprovet. Sedan insåg jag att det var kul, och så fick jag mitt skivbolag — Despotz — de hörde av sig någon gång där i början av gymnasietiden. Då måste man ju ha material också, så då blev det att jag skrev en EP. Den första låten på EP:n är den första låten jag skrivit.
Hur skulle du säga att du har utvecklats som artist sedan du släppte EP:n?
Den absolut största skillnaden är att jag blivit medveten. När jag började var det mest att jag skrev lite olika saker som jag tänkte på, jag visste inte riktigt vad jag ville göra. Jag ville bara göra någonting för att jag skulle göra det. Men nu har jag blivit väldigt medveten om vad jag vill göra, vart jag vill komma med min musik, och hur jag vill att det ska låta.
Skulle du säga att albumet är mer personligt än EP:n?
Ja, alltså jag skrev ju albumet för nästan två år sedan nu, och jag är nitton år gammal. Det är två år då det händer ganska mycket. Jag tror att det nya kommer vara ett steg längre, men det känns ändå okej att släppa det här.
Var det när du började i musikklass som ditt intresse för musik väcktes, eller hade du varit intresserad innan?
Jag hade inte ens tänkt på musik över huvudtaget, i familjen finns det inte riktigt någon som pysslar med musik. Men kör tycker jag jättemycket om, så det var bara roligt att få börja i en klass och lära sig om det. Det är något jag försöker ta in i min egen musik, just det här med körer, jag tycker om att skriva sångarrangemang. Speciellt nu. Jag håller på att skriva en ny skiva. Då blir det verkligen så att jag försöker ta till mig allt jag lärt mig under åren och göra något eget av det.
Kommer nästa album vara mer påverkat av Berlin då?
Kanske inte just Berlin som stad, men jag påverkas ju av Berlin och kan utveckla min musik, kan lära mig mer, och få nya intryck och ny inspiration. Så på det viset kommer det påverka.
Kommer det albumet också att spelas in under natten?
Det har jag redan börjat spela in lite smått, men det är oftast på natten jag sitter och jobbar. Det är just det som jag pratade om innan med tystnaden. Det här med att jag tycker det är lättare att koncentrera mig när jag vet att alla är helt inne i sina egna drömmar. Jag behöver inte känna mig distraherad, utan jag kan verkligen bara gå in i mig själv och tydligt höra det jag vill höra.
Hur skiljer sig dina liveframträdanden från studioinspelningarna?
För egen del är det viktigt att skiva får bli en sak och live får bli en annan sak. Hittills har jag uppträtt själv helt solo när jag har kört, och det är någonting jag skulle vilja fortsätta med i framtiden, bara så att det kan bli två olika upplevelser. Även om det är ganska utlämnande och skrämmande att stå själv så är det någonting väldigt fint för mig att få stå där och bara göra det så som jag skrev det från början.
Är det något mer du vill tillägga?
Musiken jag gör är någonting jag gör själv. Ett par låtar arrangerade jag tillsammans med Samuel Lindberg och det var lite tack vare honom jag kunde sätta mina tankar i verkligheten. Jag har ju lärt mig väldigt mycket de här senaste två åren, men jag hade inte riktigt verktygen för att skapa det jag hörde och det jag ville skapa, så han blev ett grymt hjälpmedel. Vi satt i studion i en vecka, jag sa hur jag ville att det skulle låta och han försökte hjälpa mig att få det att låta som jag ville. Sedan blev Night, titelspåret, ett litet samarbete med Ida Redig. Även om det är jag som har skrivit den var det kul att testa att göra någonting med någon annan. Fast av det lärde jag mig också att jag i framtiden nog vill fortsätta göra allting själv; att ha kontroll över allting, kontroll över själva skapandeprocessen, och kunna få det att låta som jag vill att det ska låta.
Spelar du in i ditt eget sovrum då, eller har du tillgång till en studio?
Nu har jag äntligen en egen studio, sedan i somras, så den ska få följa med till Berlin nu i veckan så att jag kan fortsätta spela in på riktigt. Det känns grymt, för då har man verkligen hundra procent koll och kan göra precis det man känner för.