Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika
Teater Alma / s.e.t
Av Sara Stridsberg
Premiär den 17 januari 2014
För ett par år sedan satte Turteatern upp en föreställning baserad på SCUM-manifestet. Pjäsen utgick helt från författaren Valerie Jean Solanas text och blev mycket uppmärksammad med ris och ros och teatern blev till och med mordhotad.
Vem var då denna kvinna vars kontroversiella text blivit så hyllad och hatad? Vi får en bild av henne i Sara Stridsbergs pjäs Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika som nu spelas på Teater Alma i Stockholm.
Valerie Solanas är döende och befinner sig i ett hotellrum i San Francisco. Året är 1988 och hon fyller 52 år. Under pjäsens gång ser vi tillbakablickar – eller drömsekvenser – från hennes liv. Alexandra Nordberg, som spelar Valerie, har samma kläder på sig under hela föreställningen vilket gör att scenerna mer framstår som hennes egna drömmar.
Det är en mycket trasig människa som framträder framför oss. I möten med universitetsprofessorer, psykologer och i sina filmade samtal med Andy Warhol (den man som Valerie sköt 1968) får vi höra historien om en fattig barndom i öknen, en pappa som utnyttjade henne sexuellt och en universitets- och konstvärld som inte riktigt accepterade hennes genialitet.
Alexandra Nordberg gör en känslig tolkning av den skadade men ändå briljanta Valerie Solanas. Det är fascinerande att tänka sig hur denna kvinna samtidigt som hon prostituerade sig och gick på droger kunde skriva det litterära verk som blivit så uppmärksammat.
Freja Kjellberg Borchies framställer Valeries älskade mamma Dorothy Solanas som en svag och naiv person. Hon spelar också psykologen Ruth Cooper som tålmodigt försöker ta reda på varför Valerie Sköt Andy Warhol samtidigt som hon får allt starkare känslor för sin patient.
Andrea Håkansson spelar Valeries utlevande studiekamrat och älskarinna Cosmogirl, som vägrar statligt stipendium då hennes mamma väntar på att en dödsdom ska utföras av denna stat, och i stället finansierar sina studier genom prostitution.
I de senaste minnena gör Christine Nordström Hames den präktiga Daddys Girl som skriver en avhandling om Valerie Solanas och fascineras av hennes mod och gränslöshet. Den omvårdande Sister White spelas av Louise Wibergh, helt klädd i vitt.
Männen i föreställningen har en mindre framträdande, mer anonym roll. När de är på scenen är de helt klädda i svart och oftast spelas de av strumpor.
Sebastian Hörnell gör en slående lik gestaltning av Andy Warhol, till största delen med hjälp av en strumpfigur med Warhols karaktäristiska ljusa peruk. När Andy filmar Valerie får vi höra hennes berättelse om en pappa som utnyttjade henne sexuellt.
Valerie Jean Solanas ska bli president sätts upp av s.e.t. – Stockholms Elementära Teaterskola – en fristående yrkeshögskola för teaterstudier. De har lyckats väl med att skapa en sevärd föreställning där scenografi och skådespel samverkar.
I rollerna:
Valerie Jean Solanas: Alexandra Nordberg
Cosmogirl: Andrea Håkansson
Dorothy Solanas/Ruth Cooper: Freja Kjellberg Borchies
Daddys Girl: Christine Nordström Hames
Andy Warhol/Robert Brush: Sebastian Hörnell
Sister White: Louise Wibergh
Manhattan Criminal Court/ Paul Morrisey/ Psykiatriker: Marcus Cederhöjd
Se bilder från föreställningen i Teatermagasinet.