Hitta hem med Teater Fredag
Skriven av: Pilippe Dorin
Översatt av: Beatrice Lindberg
Regi: Anders Alnemark
Scenografi, kostym: Anna Sigurdsdotter
Musik: Anders Nyström
Ljus: Mikael Tham
Producent. Christina Florell
Premiär på Kulturhuset Stadsteatern Fri Scen 26 december 2013
Annandag jul. Vi går på teaterpremiären av barnpjäsen ”Hitta hem”, min tioåring och jag. Vi är cirka hundra personer som bänkar oss vid den lilla scenen. Det är många vuxna i publiken och cirka trettio barn. Scenografin är enklast tänkbara, en asfalterad motorväg, några pappkartonger, slitna koftor och en påse med stenbumlingar.
Föreställningen fungerar som en vårstädning av känslogarderoben. Varsamt lirkar ensamblen fram känsla efter känsla och granskar dem i dämpad strålkastarbeslysning. Det svåra och det magiska. Döden, en förlorad mamma, rädslan för att bli lämnad, vänskapen, flykten från ett sargat land, lojaliteten, närheten till en annan människa.
Jag blir först lite orolig. Min tioåring är väldigt rädd för döden. Kan få hysteriska ångestutbrott när tankar om döden knackar på. Men hon berättar efteråt att det var okej. Det kändes bra att tänka och känna på döden och vad som kan hända efteråt i det här sammanhanget.
Efter julhelgens glitter och glamour och ivriga spel av nya ultra-extra-allt-xbox-spel känns det som en befrielse att i detta lilla teaterstycke uppleva magin i de vardagsnära tingen. Hur spännande det kan kännas när den där stenbumlingen helt plötsligt springer iväg av sig själv. När den store kastar upp små röda stjärnor till himlavalvet. När de slitna koftorna plötsligt byts ut mot strålande vita skrudar. Den kvillrande glädjen när vi känner att fantasin kan förändra allt. Att allt kan bli möjligt.
Skådespelarna spelar med fin närvaro och känslan är att vi alla är en på den här resan. Resan till att hitta hem. Även de små barnen tycks njuta av föreställningen eftersom de sitter stilla och storögda och betraktar skådespelet. Annars kan det lätt bli en hel del vinterstövelsparkar på bänkarna och prassel i godispåsar som distraherar.
Den fina musiken följer och förstärker känslosvallen och ett stort plus för den vackra översättningen av den franska originaltexten.
Text: Marja Koivisto
Skådespelare:
Den store: Bert Gradin
Den lilla: Ellen Fosti