Macbeth
av William Shakespeare
Översättning: Göran O Eriksson
Regi och koreografi: Fredrik Benke Rydman
Scenografi: Fredrik Benke Rydman och Lehna Edwall
Kostym: Lehna Edwall
Ljus: Linus Fellbom
Ljud: Simon Mårtensson
Mask: Katrin Wahlberg
Videoproduktion: Andreas Skärberg
Premiär Stockholms stadsteater, stora scenen 22 december 2013
Shakespeares ”Macbeth” drar iväg mot det komiska där dans, scenografi och ljussättning berättar mest när Fredrik Benke Rydman regisserar den skotska pjäsen. Enligt myterna är det farligt att uttala namnet på pjäsen, för då kan något hemskt hända, att nämna dess namn kan framkalla de förbannelser den skildrar. Därför omnämns den ofta bara som ”Den skotska pjäsen”.
Berättelsen om Macbeth och hans fru Lady Macbeth som båda förgörs av sin makthunger har flyttats till en karikatyr av en gangstermiljö från sjuttiotalet. McDuff, Dunken, Macbeth och alla skotska kungar och fältherrar är smågangstrar med färgstarka kläder med byxor med vida ben nedtill. Där är många blinkningar till populärkultur och det är tydligt att filmen Scarface inspirerat regissören.
Regissören Fredrik Benke Rydman kommer från dansscenen och har ett förflutet som ledare för danskompaniet Bounce. Han koreograferade och regisserade succéföreställningen Svansjön på Dansens Hus. I ”Den skotska pjäsen” är dansen, förstås, en bärande pelare. Många dansstilar förmedlar berättelsen. Funkmusiken är grunden och till det dansas locking, popping, breakdance, mim och modern dans. Kampsport finns också med. Trots att dansen är så viktig är det dock bara fyra professionella dansare, övriga roller och dans utförs av skådespelare.
Dramat skildrar hur Macbeth brottas med makthunger. Han är tacksam mot kungen som gett honom sitt förtroende och hedrat honom, samtidigt drivs han av en hunger efter att själv bli kung. Lady Macbeth puschar också på, hon vill inget hellre än att bli drottning. När Macbeth gett efter för sin mörka sida och mördar för att bli kung då finns ingen återvändo. Ett mord tvingar fram fler mord. Samvetet plågar honom och han blir galen. Också Lady Macbeth drabbas av ångest och demoner.
Makthungern och längtan efter att bli kung startar med att några häxor siar om framtiden och lovar Macbeth att han ska bli kung. När Macbeth blivit kung och tyrannisk märker han att det finns motstånd mot honom. Han söker åter upp häxorna – och blir då lovad att ingen av kvinna född ska kunna döda honom. Det är sådär med spådomarna, de säger aldrig hela sanningen. Macbeth drar förstås fel slutsats och tror att han är odödlig.
Som jag sagt: föreställningen är snygg. Scenlösningen elegant med triangelformer staplade på varandra och där ljuset förändrar scenbilden. Det är en rolig föreställning och skådespelarna är skickliga. Däremot kan jag inte säga att den är särskilt skrämmande. Det är väl i och för sig inget som säger att ”Den skotska pjäsen” alltid måste vara en skräckföreställning.
Föreställningen hade en betydligt yngre publik än premiärer på Stockholms stadsteater brukar ha annars. Det är bra. Att fler ur den yngre generationen upptäcker teaterkonsten och möter Shakespeare-draman ger hopp om framtiden.
Premiärföreställningen fick stående ovationer. Jag noterade dock att de få i publiken som satt kvar på sina platser och inte reste sig var teaterkritiker som jag känner igen. Om de inte reste för att applådera för att de inte var nöjda eller om de aldrig reser sig, av någon princip, det vet jag inte.
För min del var föreställningen mest en skickligt presenterad underhållande dansteater med enormt mycket bra musik. Den kröp inte under skinnet på mig och talade inte till mig om mitt eget liv. Det tycker jag dock inte att alla teaterföreställningar behöver göra. Den berättar ändå något om livet och samhället. Makthungriga män och kvinnor är inte sällsynt. Jag kom, inte direkt osökt, att tänka på Nordkoreas galne diktatur som idag mördar och avrättar alla han upplever som ett hot mot sin ställning.
I rollerna:
Macbeth: Jörgen Thorsson
Lady Macbeth: Sofia Ledarp
Banquo: Kristofer Kamiyasu
Duncan: Ulf Eklund
Malcolm: Shebly Niavarani
Donalbain: Ylva Olaison
Lennox: Peter Gardiner
Ross: Henrik Norlén
Macduff/Hekate: Mats Qviström
Häxa 1/Hovdam: Thérèse Svensson
Häxa 2/Lady Macduff: Kirsti Stubø
Dansare m fl roller:
Markus B. Almqvist, Anton Borgström, Yared T. Cederlund, Alexander Dam
Foto: Petra Hellberg
