A Christmas Carol
Maximteatern
Nypremiär: 10-12-2013
Regissör: Pernilla Isedal
December i Stockholm – julmarknaden på Sergels torg, skyltfönstren på nordiska kompaniet och de utsmyckade julgranarna här och där. Radion spelar julsånger och hemma väntar en kopp varm choklad med grädde och en lussekatt. Låt oss ignorera den hektiska julklappsjakten som råder. Familjer samlas i frid och fröjd under julafton och önskar varandra en god jul och ett gott nytt år. Idylliskt.
Jultiden i artonhundratalets London i En julsaga må ha varit dyster och smutsig, och befolkningen hade varken NK eller lussekatter, men en julmiddag i frid och fröjd var förväntad och efterlängtad. En traditionell jul bland familj, vänner och varm mat. Artonhundratalets Londonbor tar en paus från misär och verklighetens orättvisor och samlas under aftonen vid middagsbordet. Fattigdomen förstör inte julen för karaktärerna. Efter en lång arbetsdag samlas familjerna i sina hem och glädjas över de årliga traditionerna. Inte Scrooge – han undviker idyllen.
Julsagan har för många blivit en tradition under juletid. Salongen är fullpackad; den engelskspråkiga musikpjäsen sätts upp på Maximteatern i Stockholm femte året i rad. Originalhistorien lever kvar i manuset, men för att anpassa sig till det trettonde året i detta årtusende har ett fåtal justeringar gjorts. Tydligast är kanske referensen till den oundvikliga norska megahiten som tog världen med storm i år. Citeras den i Dickens julsaga är den verkligen oundviklig.
Den bittre och hänsynslöse Scrooge blir hemsökt av tre spöken under julnatten – dåtidens spöke, nutidens spöke och framtidens spöke. Dåtidens spöke är en underlig vitklädd kvinna; nutidens spöke bär på en skogsgrön dräkt – låt oss alla hoppas på att denna dräkt aldrig blir trendig. Huvudbonaden är däremot imponerande. Om man utgår ifrån att spöken är kusliga är de två tidigare karaktärerna parodier på spöken, framtidens spöke bryter mot parodin. Den långa svarta kåpan som svävar någon meter ovanför scenen slår nog andra spökets hatt i att vara imponerande.
Sagor behandlar ofta kontraster, ondska och godhet, svart och vitt; men sagor är oftast också psykologiska. När Scrooge återupplever fragment ur sin barndom, får en inblick i sin bekantskapskrets festligheter under julafton och ser in i framtiden blir det möjligt för honom att få kontroll över sin personlighet. Kaos blir kontroll – ytterligare en kontrast. Handlar julen inte om traditioner eller glädje får man hursomhelst en ledig stund att bli hemsökt av sina spöken – och kanske borde man välkomna dessa.
Detta år innehåller den klassiska sagan välframförda sånger, högtidliga berättarröster och en vid flera tillfällen komisk Scrooge. Mitt i en virvel av dansande par, långa kappor, röda rockar, artonhundratalet, vit rök och snöflingor som faller ner på scenen blir julstämningen på topp.
Text: Anastasia Brink