Soppan i halsen
Manus Calle Norlén
Regi Alexander Öberg
Scenografi: Sven Haraldsson
Musikalisk ledare och kapellmästare Fredrik Meyer
Julpremiär 27 november i Kafé Klara, Stockholms stadsteater
När Soppteatern bjuder in till julrevy skriven av Calle Norlén då är det rätt självklart att vi kan vänta oss något utöver vanliga julrevyer. Så blir det också. Vi bjuds på en tokig revy i skrattets tecken där revyn driver med både politiker, lågprisflyg och alla vanliga och ovanliga människor och minst lika mycket bjuder på drift av sig själva.
Jag hörde många som var där på premiären samtala när de promenerade ut. ”Vad bra det var” och ”Jättebra, eller hur” och så vidare. Jag hörde bara nöjda röster.
Revyn fokuserar framför allt på den skräckblandade förtjusningen inför mänsklig närhet. Är ensam stark? Är söderhipstern asexuell? Varför blir livet aldrig så perfekt som man har tänkt sig? För att belysa detta ställer Soppteatern upp med en ensemble med skickliga skådespelare: Gerhard Hoberstorfer, Ing-Marie Carlsson, Åke Lundqvist, Liv Mjönes, Fredrik Meyer och Albin Flinkas.
Ända fram till två dagar före premiären var Allan Svensson med i ensemblen men han har ersatts av Gerhard Hoberstorfer. Varför vet jag inte. På ett sätt saknar jag Allan Svensson, jag var inställd på att se honom på scen. Gerhard Hoberstorfer är inte Allan Svensson. Men Gerhard Hoberstorfer är Gerhard Hoberstorfer – och det är lika bra, fast på ett annat sätt. De har olika spelstilar och Gerhard Hoberstorfer fungerar utmärkt i revyn.
Även om revyn har en röd tråd står varje scen för sig och det är ingen sammanhållen berättelse utan helt spridda scener.
– Poängen med en revy är ju att den kan och bör spreta åt alla möjliga håll och det gör ’Soppan i halsen’ förhoppningsvis också. Jag kan åtminstone kan inte se vad en asexuell söderhipster, en barsk lågprisflygvärdinna och en gumsjuk östermalmstant har gemensamt, säger manusförfattaren Calle Norlén i ett pressmeddelande.
Det där med humor och komedi är svårt. Vad en del skrattar åt sätter andra i halsen. Den som vill skriva scener där människor ska skratta måste våga överskrida en del gränser, annars blir det mesigt. Calle Norlén vägar en hel del som att skriva en scen där Ing-Marie Carlsson och Liv Mjönes är klädda i orange och gula ballonger och föreställer kissdroppar och Albin Flinkas och Gerhard Hoberstorfer kommer in utklädda till bindor för urinläckage. För min del är det inte riktigt vad jag skrattar åt, men smaken är som sagt olika.
Åke Lundqvist, som för övrigt är en av mina favoritskådespelare, är i början bland publiken och får låtsat kritisera bristen på konstnärlighet i just den scenen. Sådan metateater, där teatern tar upp sig själv, är jag rätt trött på. Det har blivit lite för vanligt på många teatrar på senare tid.
Innehåller spretar dock och om jag inte hade så roligt åt kiss-scenen hade jag desto roligare åt en del andra scener, som lågprisflygvärdinnan, spelad av härliga Ing-Marie Carlsson, som guidar oss på en tur där passagerarna får blöjor för att bolaget ska kunna dra ner på toaletterna på planen.
Vill du se en julrevy där du slipper tomtar och lucior, då är ”Soppan i halsen” ett bra alternativ. Du slipper dessutom ett mastigt julbord. Maten är som vanligt en soppa, som Albin Flinkas beskriver så här:
På Soppteatern i jul styr vi om kalorierna. Från scenen levereras en dignande festmåltid i form av en nyskriven revy med stor ensemble och teneriffaorgel. På våra 38 små julbord står däremot som vanligt våra erkänt fräscha soppor. Funkar som grund i vilken 5-2-diet som helst!
Medverkande:
Gerhard Hoberstorfer, Ing-Marie Carlsson, Åke Lundqvist, Liv Mjönes, Fredrik Meyer och Albin Flinkas.
Foto: Petra Hellberg
