Jag försvinner
I strålkastarljuset på en svart scen finns fem personer. Det är ”Jag”, ”Min väninna”, ”Min väninnas dotter, ”Min man” och ”En främmande kvinna”. Någonting dåligt är på väg att hända. Vad exakt vet man ej, men det obehagliga kryper i luften och människornas relationer till varandra sätts på prov.
Jag försvinna är en pjäs av norska dramatikern Arne Lygre och hade premiär i Paris redan 2011, detta är första gången den sätts upp i Sverige. Man har valt att spela föreställningen i Tornrummet på Dramaten vilket är en perfekt sättning för den intima och möra pjäsen. Salongen bjuder verkligen in publiken att på närahåll beskåda skådespelarens öden.
Man har skippat onödig rekvisita och scenografi och förlitar sig helt på kraften i monologerna vilket gör att man hela tiden måste vara närvarande. Här finns ingen tid att reflektera över vad man ska äta till middag när man kommer hem.
Skådespelarna är väldigt dukiga, inget överspel. Allt flyter på naturligt och känns äkta. Stor eloge till Elin Klinga som spelar ”Jag”. Man kan verkligen känna lidelsen när hon berättar om det oförklarliga som händer runt omkring henne.
Jag försvinner är en väldigt bra pjäs och jag rekommenderar den. Dock är den väldigt mogen och jag tyckte ibland att det blev lite väl tungt. Jag uppmanar definitivt till at gå och se den i grupp då den ger upphov till många intressanta diskussionsämnen. Jag tycker själv att det är synd att jag gick själv för nu vill jag diskutera existentiella frågor hela natten men har ingen att göra det med.
Jag försvinner spelas fram till den 7e December.