Konst
Regi: Clas Göran Söllgård
Malmö Stadsteater, Intiman
Premiär 4 oktober 2013
Det är så enkelt att avfärda modern konst som pretentiös och för svår för sitt eget bästa. Precis det gör Marc(Håkan Paaske) när hans konstälskande vän Serge(Hans-Peter Edh) visar upp en åtråvärd tavla han köpt för 250.000 euro. Tavlan, som enligt Serge är en äkta Antrios, är tillsynes helt vit. I rätt ljus kan nyanser urskiljas men detta övertygar inte den oförstående vännen som avfärdar det som ”vit skit” och blir nästintill provocerad. Tydligt kränkt tar Serge undan målningen och de båda männen säger adjö. Marc går sedan till deras gemensamma vän Yvan(Henrik Svalander) som är mitt uppe i ett giftermål,för att berätta om det vansinniga i att köpa en målning för 250.000 euro. Den diplomatiske och smått naive Yvan erbjuder sig att prata med Serge själv för att se hur han verkligen mår. Det går dock inte som han tänkt sig då han inte är förmögen till att kritisera inköpet och istället påstår sig börja se att målningen ”har något”.
På de här grunderna sätter så en storm sakta igång som ska skaka de tre männens relation i sina grundvalar.
I tre rum tagna direkt ur ett minimalistiskt design magasin får vi följa tre mäns sociala förfall. Över en en gånger en och en halv meter stor tavla.
Konst(Art) är skriven av Yasmina Reza och sattes upp för första gången i Paris 1994. Liksom i hennes pjäs Carnage(även den uppsatt på Malmö stadsteater 2009 som Massakerguden) placerar hon åskådaren i en alldeles vardaglig situation som hon sedan tar till sin absoluta spets. På scenen gör hon verklighet av det som kanske far genom våra huvuden i sådana situationer och får oss att hämma oss.
Under Clas Göran Söllgårds regi blir det väldigt underhållande att se hur det sakta men säkert spårar ur. I varje replik finns en absurd underton som ger ledtrådar åt vad som kommer att hända. Både Håkan Paaske och Hans-Peter Edh är briljanta som de två alltför stolta männen som vägrar vika sig när de väl bestämt sig. Mellan dem hamnar den lika briljanta Henrik Svalander och blir ofrivillig slagpåse.
Detta är så underhållande att det för min del gärna hade fått spåra ur mer än det faktiskt gör.
Text: Truls Mårtensson
I rollerna: Håkan Paaske, Henrik Svalander, Hans-Peter Edh