Cat Power, Azalea
Way Out West 10 augusti 2013
Betyg: 3
Efter sex års tystnad gav amerikanska indie-drottningen Cat Power, eller Chan Marshall som egentligen heter, förra året ut sitt nionde album Sun – en lysande pånyttfödelse som med sin fäbless för elektroniska inslag kändes både innovativ och snygg – men den efterföljande europaturnén ställdes i vintras hastigt in till följd av såväl fysisk som mental ohälsa. Så när hon till tonerna av Frank Oceans Bad Religion med sitt rockiga band kliver på Azaleascenen under lördagskvällen är det således svårt att veta vad vi kan förvänta oss av den oberäknelige fyrtioettåringen.
Efter att ha kastat ut rökelse i publiken inleds den timmeslånga spelningen med en omgjord version av 2006 års The Greatest följt av singeln Cherokee. Trots hennes imponerande bakkatalog ligger fokus på det nya; sju av de elva låtarna från Sun spelas, vilket i teorin känns berättigat då Sun tillhörde förra årets starkaste album, men tyvärr känns det ikväll rätt ojämnt – stundtals ger hon rent av skenet av att inte riktigt behärska sina nya låtarna. Men svajiga sånginsatser i Manhattan och Nothin But Time – som i nedkortad version, minus Iggy Pop, inte alls känns lika fylld av inspireration som på skiva – kompenseras av den fullkomliga briljansen i äldre, lite mer bluesigt raspiga låtar som I Don’t Blame You och Metal Heart. Hon hinner dessutom göra en Oh! Sweet Nuthin-mash-up innan hon avrundar spelningen med Peace and Love och Ruin.
Omsluten av en bräcklig aura lämnar hon ingen oberörd, men det är bara stundtals hon visar upp sig från sin bästa sida. Däremot verkar hon vara på förvånansvärt glatt humör, hon passar vid ett flertal tillfällen på att tacka Public Enemy – som spelade på Flamingoscenen strax innan hon klev på – och när spelningen är över tar hon god tid på sig att kasta ut vita rosor till såväl scenarbetare som publik innan hon kliver av scenen.
Här är ytterligare några bilder från spelningen:
