Kåldolmar och Kalsipper
Parkteatern, Stockholms stadsteater
Från föreställningen i Vinterviken
Premiär den 4 juni 2013 i Galärparken
En stor publik samlas under den regniga torsdagskvällen för att se föreställningen vid namn Kåldolmar och Kalsipper. Denna musikaliska saga bjuder på färgglada kostymer, ett randigt spöke, politik och massor av underhållande sånger. Viktor Brobacke inleder föreställningen med att blåsa i sin guldfärgade trumpet. De stora två vagnarna som fungerar som scen, clowndräkterna artisterna har på sig och explosionen av färggrann rekvisita bidrar till en lättsam och somrig atmosfär – fastän bänkarna i parken är blöta och publiken har regnkläder på sig. Varken scenografin eller kostymerna är tidstypiska. Känslan av ett resande och klassiskt teatersällskap är närvarande.
Sagan ger beskrivningar av flera egendomliga karaktärer. Huvudpersonen är Yllet – spelad av Maria Sundbom – vars vänner har blivit kidnappade och inlåsta i en gruva av de tre onda kungarna som styr i västerlandet. Hennes modiga karaktärsdrag – själv ser hon sig själv dock inte som modig – gör henne fast besluten om att rädda sina vänner. De tre kungarna är dock farliga i med att de har en apparat som de förstenar alla sina fiender med.
Under sin resa möter Yllet en nyfödd gubbe med ett långt vitt skägg, det randiga spöket som varit rädd för spöken innan han insåg att han själv kunde bli ett och en sjörövare som rymmer ifrån sin vardag som hemmafru och mor. Yllet möter även Agememnon från Grekland. I sitt hemland sjöng han sånger för de ”trasiga och små” tills han en dag blev förbjuden att göra det. På grund av detta lämnade han Grekland och åkte till Sverige för att sprida värme här istället. Det visar sig att även Yllet flyr, hon skulle ha varit hemma till middagen klockan fem – för en vecka sedan.
Den röda tråden är vag vilket inte ger full tillfredsställelse; även om det var sagans mening att börja med ett lättsamt och roande äventyr och avsluta det hela symboliskt och politiskt. Att första hälften av sagan är olik den andra ger en effekt i sig – man får se stereotypa hjältar som man i slutändan lär känna och ser djup i. En mer sammanhängande idéprocess vore dock intressant att se.
Kämpa. Dansa. Rösta. De tre orden står på scenen med stora röda bokstäver. Sagan är riktad till barn, sångtexterna är enkla att följa med i och karaktärerna är något överdrivna till en början. I andra hälften av sagan börjar dock många samhällsfrågor dras upp. Även sagans karaktärer får ta ställning i frågor angående rasism och politiska frågor. Att rymma ifrån vardagskomplikationerna kan vara behagligt och ge en tid att samla nya krafter men tiden att återvända kommer till slut och då menar sagan att det är dags att kämpa, dansa och rösta.
Regi: Kajsa Isakson
Bearbetning: Mathias Worbin
Scenografi: Mattias Broberg
Kostym: Peter Holm
Mask: Erika Nicklasson
Kapellmästare: Viktor Brobacke
Rekvisita: Anja Liedtke
Regiassistent: Elin Unnerman
Bitr. regiassistent: Jonas C Wahlström
Scenografassistent: Gabriel Stuart
Dekor, kostymer och rekvisita är tillverkade
i Stockholms stadsteaters ateljéer och
verkstäder.
Medverkande
Berättaren/Kärringen: Viktor Brobacke
Gubben/Spöket: Shebly Niavarani
Yllet: Maria Sundbom
Kung/Folke/Valen: Mia Ray
Kung/Tjänaren: Lisa Larsson
Kung/SjörövarJenny: Malin Halland
Agamemnon: Daniel Rossetti
Mia Rays medverkan sker i samarbete
med Riksteatern. Tack till Caféz.
ClUB KilleRS
Gustav Bendt, Viktor Brobacke,
Robban Cronsioe, Anders Kappelin,
Patrik Kolar, Gustav Nahlin, Johan Norin,
Daniel Rossetti, m fl
Bild ovan: Maria Sundbom, Lisa Larsson, Mia Ray och Shebly Niavarani i Kåldolmar och kalsipper. Foto: Petra Hellberg
Text: Anastasia Brink