Titel: Porslinsfasaderna
Författare: Sven Olov Karlsson
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven 2013-04
ISBN: 978-91-27-13200-9
Ju närmare du kommer en annan människa ju mer unik och intressant blir hon, hennes livsval – eller brist på val – väcker förståelse och sympati. Och kanske kärlek. Så känner jag för individerna i familjen Silver i Sven Olov Karlssons nya roman. ”Porslinsfasaderna” är på ett sätt en ovanlig släktkrönika om en släkt med rötterna i Västmanlands landsbygd, där det ovanliga ligger i att en släkt som de fiktiva Silvers fått sin historia nedskriven. Det handlar om deras drömmar, intriger, misslyckade bilaffärer och företaget som säljer antikviteter och prylar som andra måst lämna då de är i desperat behov av pengar eller deras anhöriga dött. Den lilla bruksorten Eriksfors är världens centrum och folkhemmets framväxt är en central tid i berättelsen.
Redan namnen säger något om vad för slags folk det är som skildras. De äldre: Albert och Albertina, dottern Sagas egna barn Margona, Sölve och Sonny Boy, Sölves fru Carita och deras barn Milton, Kevin och Melinda. Men det som är befriande är att de skildras utan vare sig antydan till nedlåtande attityd mot ”white trash” eller psykologiserande och exotiserande utifrån den förment välmenande privilegierades blick. De är alla människor som stiger fram, motsägelsefulla och sammansatta. Aldrig skräp som samlar på skräp.
Fantastisk är den inledande skildringen av Sagas 80-årsdag på restaurang i Fagersta. Som huvudpersonen tycker är onödig. Om än aldrig så exakt placerad i en konkret miljö och med många detaljer så tror jag att många, kanske de flesta, kan känna igen sig i det allmängiltiga: det förflutnas ständiga närvaro när släkten träffas, det som ligger i luften men aldrig får nämnas, en mors favorisering av ett barn, bitterheten hos de andra och den till synes omöjliga revanschen.
Berättelsen om Silvers Auktion & Alltjänst, som ”köper hem och delar av hem, allt av intresse, kontant betalt”, är framför allt berättelsen om Saga, född som oönskat barn på 1930-talet. Om Saga som sorterar och putsar tingen från de döda fast hon egentligen inte vill, om Saga som inte vill sova av rädsla för mardrömmarna. Om en kvinna som framstår både som en galen sierska och som en beklämmande vanlig förtryckt och utsliten kvinna.
Styrkan i romanen ligger i det sammansatta, både hos personerna och i berättelsens vis att sammanfoga öden, tider och platser. En sidoberättelse som den om den unga flickan Sagas kontakt med en annan udda flicka, Edla, förstärker känslan av en hotfull verklighet även om det aldrig sägs rakt ut vad som hänt. Läsaren kan bara ana att det har med den andra familjens mörker att göra.
”Porslinsfasaderna” visar också hur dåtiden fortfarande lever i nuet, hur olyckor och misstag för länge sedan fortfarande har kraft att gripa tag i de levande och styra deras liv. Och hur vi alla är beroende av andra människor, på gott och ont, bland alla dammiga prylar och föremål från förr.
Text: Lilly Hallberg
