Titel: Spelets konst
Författare: Chad Harbach
Översättning: Ylva Mörk
Förlag: Norstedts
Utgiven: 201301
ISBN: 978-91-1-304318-0
Westish är ett fiktivt liberalt universitet vid Lake Michigan i USA. Dit kommer basebolltalangen Henry Skrimshander, värvad av tuffingen Mike Schwartz, vars allt överskuggande mål är att fortlöpande slå rekorden för felfria spel inom sporten baseboll. Henrys historia är psykologisk realism i traditionell mening. Vi får följa hans uppgång och fall, genom hans kris inför publik. Vem som ville kunde komma och se honom falla isär.
Författaren definierar människans villkor så här i romanen: ”i stora drag att vi lever och har tillgång till skönhet och rentav lyckas skapa skönhet ibland, men att vi en dag kommer att vara döda och därmed inte längre kommer att ha den möjligheten”. Denna sanning passar in på baseboll, fotboll eller vilken annan sport som helst, tycker Mike Schwartz, man älskar den för att man ser den som konst.
Chad Harbach är en av grundarna till det litterära internetmagasinet n+1. Namnet antyder att det alltid finns en möjlighet till om man inte är nöjd med det som redan finns, vilket också skulle kunna stämma inpå Spelets konst, att Harbach inte var tillfreds med all den basebollitteratur som hittills utkommit i USA utan ville försöka skapa något mer. Boken är full av metaforer, som kan beröra oss alla: Henrys problem är att han inte kan släppa taget, säger rektor rektor Affenlights dotter Bella.
Den fattige studenten Mike använde allt han hade av tid och pengar för att bygga upp Henrys styrka och inom två år hade han tangerat det eftertraktade rekordet för flest spel utan något fel och Westish höll på att vinna ligan, då Henry drabbas av tvivel på sig själv och det ödesdigra kastet sker. Flera människor i Henrys omgivning påverkas av det som sedan händer, rektor Guert Affenlight, som förälskar sig i den homosexuelle studenten Owen Dunne, hans dotter Pella, som flytt från ett omöjligt äktenskap och inte minst den hängivne Mike Schwarz, som inser att hans egen karriär blivit lidande av hans engagemang i Henry.
Det tog Chad Harbach tio år att skriva romanen och det märks. Nästan varje mening tycks genomtänkt och bearbetad, det är fullt av psykologiska iakttagelser om människor och deras relationer. Detta ger en väldigt intressant och bra läsupplevelse, enkel men ändå inte okomplicerad.
Boken innehåller många aforismer, verkar ibland uppbyggd på dem som en stomme. Emellanåt kan de komma väl tätt och jag känner att det blir svårt att förhålla mig till alla. Mycket är riktigt bra populärfilosofi – ibland känns det uppiggande med den höga igenkänningsfaktorn.
Sammantaget tycker jag mycket om boken och läser gärna mer av Chad Harbach i fortsättningen.
Text: Vivian Gustin
