• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension: Den som söker

26 mars, 2013 by Redaktionen

DEN SOM SOKER_70_100_POSTER.inddDen som söker
Betyg: 3
Premiär: 12 april

När folk dör är man fri att rota i det förflutna på ett annat sätt. Den meningen kommer upp med jämna mellanrum i mitt huvud när jag ser Den som söker.
Filmen börjar med en väg. Inte ens landsväg, en väg. En mindre landsväg. En svensk ”Lost Highway” i det mer reella begreppet, någonstans bland skogar som inte spelar roll.
Tuva (Josephine Bornebusch) står med en vit bakgrund, en vit omgivning, en vit klädsel. I allt det vita är näsblodet ett naturligt inslag. Och vackert- inte ens på ett makabert sätt. Hon är inte där, hennes blick är någonstans dit ingen når. Samtidigt på den förlorade landsvägen; bilen, mannen, kvinnan, rådjuret och döden. Näsblodet. Döden.

Rollistan är imponerande. Den är även egal att nämna, förutom dem jag nämner. Det är karaktärerna som är viktiga. Viktiga och Riktiga. Ärliga. Människor.
Allt som kunde varit utnött i denna film är det inte. Uppeldande av foton. Mörka skogar inklusive ett gammalt torp och en tjärn. Byn, full av hemligheter. En pyrande ondska. Och jag kommer till Lynch igen; ”Twin Peaks”. Brödraskapet mot ondskan i skogarna. The Owls Are Not What They Seem.
Med skillnaden att här (på ett typiskt svensk film-manér, ärligt talat) är det ingen som motarbetar. Bara döljer. Men vad? Jag gissar och gissar och gissar inte rätt en endaste gång. På riktigt, inte EN gång ens.
Handlingen i kort är att de som dör är Tuvas adoptivföräldrar. Att de är just adoptivföräldrar vet hon inte. Det kommer fram efter, när hon hittar papper på det. Ett armband med ett delat hjärta. Anteckning: Föräldrar okända.
Mellan pappren: ett foto på en mörkhårig, blek, märkbart tärd kvinna vid ett torp i skogen.
Tuva börjar söka sina rötter på ett, till en början för vem som helst, begripligt sätt. Dock glider hon in i drömmar och drömmarna skapar besatthet. Det är några otroligt unika scener som levereras med stil. Och under alla drömmar och allt det vakna är jag inne i filmen. Den släpper inte greppet. Jag börjar själv söka. Jag följer med Tuva ut i skogarna, de djupa.

Det är svårt att veta hur mycket jag skall berätta. För jag tycker verkligen om den här filmen. I jämförelse med annan svensk film hade jag gett den en fyra, försökte sätta den i perspektiv till annat i samma stil jag tycker om, det var det svåraste. Så jag har gjort två kategorier!

densom2

1.Vad som talar för en fyra: Drömska bilder som blandas med verkligheten på ett skickligt sätt. Sagas (Tuvas dotter, spelad av Tyra Olin) fascination av insekter av alla slag, och de små saker hon gör, såsom barn gör, och det hon säger, såsom barn säger. Tyra Olin är fantastiskt duktig- den bästa barnskådespelare jag sett, någonsin, alla kategorier. En femma på henne.
Vidare: Ett rum fyllt av dockor. (OTÄCKT) Det enkla grepp som dockorna i kombination med en stum kvinna med ett underligt beteende är egentligen gammalt, men hur nytt det känns. Så mycket som känns nytt! Vändningar som är imponerande, klorna som sitter i ögonen och intresset hela vägen.
Skönheten. Den rena, oerhörda skönheten. En präst som inför en oförstående församling gör avbön på sitt eget sätt. Skönheten, musiken. Musiken som på ett subtilt sätt förstärker allt- för att den kombineras med tystnad. Ljudet av skogen. Tjärnens ljud och andetagens. Titta med filt-stunderna. Ja alltså, när jag tittar på något som skräms/kan skrämmas så drar jag alltid upp filten och kikar genom tyget. Jag är en mes. Det finns sådana stunder. Crescendon av pirrig rädsla. Det allra bästa är en långsam övergång ljust-mörkt rent fysiskt hos Tuva samtidigt som hela hennes värld mörknar.

densomsoker2. Vad som talar emot en fyra: Är inte Björn Granath alltid en sur elak jävel? Jag skulle vilja se honom som en gullig typ istället. För många varför. Varför behandlar Tuva Saga på ett så konstigt sätt i början? Är det för att man skall förstå att vissa saker senare i filmen för dem närmare varandra? Det blir bara konstigt. Vadan adoptivmammans uppenbara motvilja mot Tuva? En tråd som inte följs upp och dinglar fritt. Ett telefonsamtal Tuva berättar om för sin mormor, ett jag hade velat veta vad hon kände inför- Vad känner hon inför det? det är lite för många lösa trådar i Den som söker. Jag tycker om när tolkningsmöjligheterna är oändliga, när jag som tittare inte blir underskattad. Men jag tycker inte om när det bara blir jobbigt, när jag behöver en liten ledtråd till, bara en. När det blir fransigt i änden av väven jag vävt alldeles själv.

Oavsett vad som helst är detta en mycket bra film. Det som kunde blivit pretto blir det inte. Det som är vardagligt lindas in. Känslorna är genuina. Sorgen rädslan kärleken. Josephine Bornebusch som suddar ut mina såpaminnen av henne, grundligt för evigt halleluja och amen.

Den som söker är Johan Lundhs långfilmsdebut. Och jag tror att detta bara är början. Lyckas han undvika snubbeltrådar och andra fällor, (ge Björn Granath en gullegull-roll istället, nästa gång!) inte ge efter men fortsätta ge, om han låter oss vandra på egna stigar, ja, då skulle jag med största säkerhet säga att detta bara är början.
Början på något stort.

Text: Klara Norling

Arkiverad under: Film, Filmrecension

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in