Artist: Villagers
Titel: {Awayland}
Betyg: 4
Conor O’Brien och gänget i Villagers följer upp sitt Mercury-nominerade debutalbum Becoming a Jackal från 2010. Visst grundar sig {Awayland} på samma folkmusik som föregångaren, men det är smått makalöst hur långt Villagers har kommit på två och ett halvt år. Musikalisk nyfikenhet och experimentlusta har tagit irländarna till en plats där hemlandets rika folktradition, maffiga arrangemang och subtila elektroniska influenser lever i fullständig symbios.
Öppningsspåret My Lighthouse är en folkvisa som likt titeln föreslår lugnar öronen inför den anstormning av idéer och musikaliska utflykter som stundar. Redan i efterföljande Earthly Pleasure känner vi av de elektroniska inslag som tillsammans med texterna – bestående av delvis besynnerliga, delvis relaterbara små historier – kommer att prägla resten av albumet.
The Waves, som i min mening är albumets höjdpunkt, är en låt som medan den tar en från parti till parti också vägleder en genom olika sinnesstämningar. Från att börja lite nervigt kommer plötsligt en vibratodränkt gitarr och ett plinkande piano in som genast tar låten i en ny riktning. När den sedan slutar med bombastiska trummor följt av ett hav av noise känns det som att du just åkt en berg-och-dalbana.
Nothing Arrived är en annan höjdpunkt. Redan vid en första lyssning sticker den ut med sitt genomgående pianomotiv. Med sitt euforiska outro och sin simpla refräng (”I waited for something / and something died / so I waited for nothing / and nothing arrived”) känns låten som ämnad för Billboard-listorna.
Genom albumets gång går O’Briens röst från intima viskningar – ibland spricker den av sorg, ibland fylls den av någonting nostalgiskt – till att blomma ut. Faktum är att {Awayland} överglänser debutalbumet på många sätt; refrängerna har blivit mer grandiosa, influenserna kommer från fler ställen. Känner jag lukten av Mercury?
Bästa spår: The Waves, Nothing Arrived, Passing a Message