Kleerup var Grammisgalans kung. Kungen som flydde liksom. Ingen gått förbi någon kiosk med dagens löpsedlar uppsatta har väl missat att Kleerup flydde när det blev drogkontroll.
Kleerup fick ju flest priser och skulle väl hyllas. Men så kom polisen och gjorde drogtester och då sprang Kleerup i väg, jättearg, upprörd och sur. Drogtest mitt i festligheterna.
I TV 4:s direktsändning tog Kleerup själv upp händelsen.
– Synd att vi bor i ett land där poliserna är så jävla torra. Om ni ser någon med hörsnäcka i örat, pissa innan, sa han när han tog emot sin Grammis för Årets nykomling.
Ebbot, sångaren i Soundtrack of our lives (som fick Grammis för årets grupp), var också upprörd, även om han inte rusade ut. Han säger till Aftonbladet att han tycker det var skamligt.:
På sätt och vis har han väl fel. Idrottsmän dopningstestas ju i samband med tävlingar.
Eller är det värre att dopa sig än att droga sig?
Jag har svårt att se det som finare att droga sig. Droger förstör livet för många och många barn far illa av föräldrar som fastnat i drogträsket.
Säfflemannen har också bloggat om Kleerups flykt.
MKs flykt gillar Soundtrack of Our lives (som jag också gör. Det var positivt att de fick pris som årets grupp)
Här är alla vinnarna:
Årets låt: EMD, ”Jennie, let me love you”.
Årets album: Anna Ternheim, ”Leaving on a mayday”
Årets jazz: Esbjörn Svensson
Årets live-akt: Robyn
Årets nykomling: Andreas Kleerup
Årets kvinnliga artist: Anna Ternheim
Årets hårdrock: In Flames
Årets dansband/schlager: Lasse Stefanz
Årets manliga artist: Håkan Hellström
Årets grupp: Soundtrack of our lives
Årets kompositör: Andreas Kleerup.
Årets dans/hiphop/soul: Afasi & Filthy
Årets textförfattare: Annika Norlin.
Årets elektroniska producent: Eric Prydz.
Årets producent: Andreas Kleerup.
Årets barnalbum: Trazan och Banarnes, ”Swingtajm!”
Årets folkmusik/visa: Abalone Dots.
Relaterat:
Aftonbladets minut för minut-rapport.
Svenska Dagbladet
Andra bloggar om: Grammis, musikpris, musik, droger, Kleerup, Ebbot, drogtest
Värdelös parallell med dopingkontroller. Doping är ju att på olovlig väg förbättra sina chanser i en tävling där man kommit överrens om att inte använda dessa preparat. Det är så kallat fusk.
Vad Kleerup har i blodet när han tar emot ett pris är ingens sak förutom hans egen.
Sedan verkar det dessutom finnas en tendens bland narkotikabekämpningen i svensk polis som är rätt tråkig. Samma poliser som utförde drogkontroller bland artisteliten i hopp om att kanske hitta spår av Marijuana kunde ha satt tiden och resurserna på att ta fast folk som säljer GHB eller Heroin på gatorna – fast det är väl inte lika kul som att gå på kändisfest och kanske få kroppsvisitera Lykke Li..
”På sätt och vis har han väl fel. Idrottsmän dopningstestas ju i samband med tävlingar.
Eller är det värre att dopa sig än att droga sig?”
Fullständigt idiotisk kommentar. Anledningen till dopingtest är att doping förbättrar idrottarnas prestationer. Därmed är doping fusk.
Ifall du vill hävda att droger på samma sätt förbättrar musikartisterna, så visst, det får stå för dig. Men eftersom musik inte är ett nollsummespel, som idrott, borde drogbruket bland artister i så fall uppmuntras, vi vill väl ha så bra musik som möjligt?
Öhh, inom idrotten testas det för spår av prestationshöjande droger eftersom det handlar om tävlingar. Musik är inte i sig någon tävling och även om det finns gott om musiktävlingar så har jag svårt att se definitionen på prestationshöjande droger där..
Varför drogtestar inte polisen riksdagsmän och andra politiker, det är ju där makten är som drogpåverkade kan ställa till störst skada, eller?
Bra gjort av polisen att slå till när det verkligen gäller och musikkidsen med Kleerup (vem är det?) i spetsen klär upp sig med diverse stimulantia. Hade den killen fått bestämma hade dom kommit en onsdagseftermiddag där det var långt till gig. Folk som bara lever för sitt eget ego och inte tänker på konsekvenserna av dåligt idolskap som den här Kleerup förtjänar öppet förakt. Och att kläs av inpå bara kroppen.
Det är fel att likna en grammisgala vid en idrottstävling.
Grammisgalans motsvarighet skulle vara Idrottsgalan. Det är ett festligt tillfälle där utövarna (musiker/idrottare) dricker champagne, har roligt och belönas för sina insatser. Det har inget med själva utövandet av sporten att göra.
Doping är fulare; ett helt folk hejar på en människa som på oärligt sett går utanför regelverket för att förhöja sina chanser. När detta väl uppdagas så blir han av med priset och folket besviket.
Om artister på fritiden använder droger har det ju ingenting med deras yrke som musiker att göra. De begår visserligen ett brott och skall såklart straffas enligt lagen som alla andra människor. Det man kan och bör vända sig mot i det här fallet är Polisens hantering av fallet.
Ingen vet om Kleerup är skyldig eller inte. Det var onödigt att på grund av enbart misstankar skämma ut honom inför hela svenska folket i direktsändning.