Artist: Bob Dylan
Titel: Tempest
Betyg: 3
Numera vet en ungefär vad en ska vänta av Bob Dylan. Förbi är de tvära kasten och de egensinniga infallen. Kanske är det artistiska genidragen också förbi. Med Tempest gör Dylan inget som han inte gjort på sina senaste skivor. Skivor som sedan Love and Theft 2001 egentligen inte varit speciellt uppseendeväckande. Vi tas igenom en något sävlig bluesfolkig berättelse med fina arrangemang och kompetenta musiker. Dylans röst är som den har varit de senaste tio-femton åren. Rå, rosslig och liksom lite stötig. Inte så stötig som det ibland kan bli på hans konserter där han liksom spottar ut fraserna. Här är det mer sång och frasering.
Visst är det några fina stunder på skivan, som Tin Angel och Narrow Way men någon ny given topplåt får vi inte. Inte som Workingmans Blues #2 på Modern Times från 2006 eller Mississippi från nämnda Love and Theft.
Vi kanske inte vet om Dylan kommer transformera sig igen och kanske ska vi hoppas, för med Tempest kommer inget annat än ytterligare en habil folkskiva för en lat söndagsförmiddag. Precis som när Together Through Life kom 2009 sätter jag hellre alla gånger på Time Out of Mind från 1997 eller Oh Mercy från 1989 som båda är av samma typ som Tempest men hästlängder bättre.
Text: Jens Lundberg
Fler recensioner: Aftonbladet och Expressen.
Läs även andra bloggares åsikter om Bob Dylan, Tempest, musik, skivrecension