Jessica Pilnäs
Norma Deloris Egstrom
A Tribute To Peggy Lee
Först undrar jag varför Jessica Pilnäs väljer att göra en CD med Peggy Lee-låtar. Men vartefter jag hör Jessica sjunga på sin releasekonsert förstår jag. Jag ser likheterna, men också Jessicas mod att avskalat med bara vibraphone, trumpet o bas föra fram ett urval av inte allt för kända Peggy Leelåtar. Releasespelningen på Fasching blev en minnesvärd kväll.
Det är inte bara frisyren eller i andra halvlek den vita chiffonklänningen i lite retro, som för tankarna till den verkliga Peggy Lee, utan också att där finns en gemensam historia.
Peggy började med Benny Goodmans orkester som 16-åring, hon fick efter sitt vocala framträdanden ställa sig i bakgrunden för att inte synas eller ta lyskraft från orkestern. Det var då hon började skriva låtar.
Jessica Pilnäs är tjejen som doat bakom Carola och Robbyn, hon var med i melodifestivalen 1995, 16 år gammal. Det var efter turnerandet med Carola som hon började fundera över musiken, vad hon ville med sitt liv och valde därför en läkarutbildning inom psykiatrin.
Peggy Lee hamnade mellan två storheter, Sarah Vaughan och legendariska Billie Holiday. Men hon blev ändå en av sin tids stora jazzsångerskor och mest ovanligt för sin tid var att Peggy skrev mycket av sina egna låtar och egen musik.
Det är urvalet av Peggy Lees egna kompositioner som Jessica Pilnäs valt att lägga på sin CD. Och hon gör det otroligt bra. Jessica har en mjuk vokal, jazzig röst och vilka resurser hon har märktes på slutet när hon avslutade med Peggys ”Fever”, som kanske är den mest spelade eller åtminstone kända, peggylåten.
När jag skriver att andra delen av spelningen kändes bättre ur min aspekt, var det för att Jessica släppte loss och fick mer liv. Hon är en rutinerad sångerska, turnerar med ”Kid Creole and the coconuts”, har skrivit texter till andra stora svenska sångerskor. Men kanske vågade hon inte tro att publiken skulle svälja ett så ovanligt urval som låtar med Peggy Lee. Men vi svalde det och njöt. Jessica behöver inte ångra sig, hon gjorde det otroligt bra och kunde även förmedla känslor och egna intryck till publiken, vilket renderad i en låt ”If you smile”. Jessica berättade inför den låten, om sin första underläkartjänst inom psykiatrin där hon mötte en kvinna som inte orkade livet utanför sjukhuset och som kom tillbaks i som hon sa ”sliten, trött och besviken”. Det senare för att hon klarade av att vara utanför sjukhuset. Först när Jessica sjöng ”If you smile”, för kvinnan somnade hon och blev lugn.
Jessica Pilnäs nämnde också Nisse Landgren som en av dem som haft störst betydelse för hennes musikutveckling. Att gå från doa inom populärmusiken till jazzsångerska är ett stort steg. Och här kan jag bara säga det klivet skall hon inte ångra. Vi kommer att höra mer av henne i framtiden helt säkert.
Men ingen sång utan instrument, valet av komp var avskalat och kalt. En bassist, Fredrik Johansson, Karl Olandersson på trumpet och Mattias Ståhl på vibraphone. Mattias Ståhl är otroligt skicklig och fick till och med mig som inte är förtjust i instrumentet att för stunden gilla det. Det är ett svårspelat slagverk och fick jag höra, Mattias Ståhl tillhör en liten exklusiv grupp. Hade jag fått önska någon låt för kvällen hade jag gärna sett att Jessica sjungit ”Aint Necessarly” och ”My Hart belongs to Daddy”. Den sista sjöng bla Marilyn Monroe in på skiva.
Text: Anne Skåner

Låten heter Smile och skrevs av Charlie Chaplin