Artist: Perfume Genius
Pustervik, 4 juli 2012
Betyg: 3
Dagen innan Perfume Genius’ konsert på Pustervik annonserades det på eventets sida att spelningen var flyttad ifrån Matsalen till Klubben pga stor intresse – ett gott tecken, men risk för att stora salen kommer vara halvtom? Icke! Redan långt innan konserten började gällde det att hitta en bra plats i folkmängderna. Skoj, tänkte jag och hittade ett litet hörn på ett ståbord att ha anteckningsblocket på.
Perfume Genius kom upp som trio och började konserten med en rad låtar från den senaste skivan ”Put Your Back N 2 It”, spelade låt efter låt, och publiken var pepp precis som senast. Mike Hadreas verkade ömsom blyg, ömsom berörd och ibland nästan besvärad av att vi alla stod och lyssnade, för att sedan plötsligt bryta ut i (befriande) skratt, som när han råkade ta fel ton i början av “Hood”. Trummisen syntes knappt till, men gjorde ett utmärkt jobb. Själv roades jag mest av keyboardaren, som hade en småprickig skjorta och Charlie Sheens ansikte till. Dessa tre tillsammans bildade en statisk, samstämd enhet på scenen.
Även om jag fick lite ont i fötterna (enligt min mening borde så lugna konsert med fördel vara “seated shows”) var konserten ett suveränt framförande som fick en att glömma bort sommarkvällen utanför en stund. Och rörande, låtarna blev avskalade med bara gitarr och sång, eller förstärkta med extra trummor och brus, för att då verkligen nå ut i hela salen; “Dark Parts” exempelvis var lysande live. Och publiken stod knäpptyst och lyssnade noga. Men det lilla extra saknades. Hadreas’ mellansnack, när han väl sade något, gick knappt att förstå, och han såg ut att helst ha skippat extranumren. Även om spelningen var fin så fick musiken ingen extra dimension genom konserten (bästa betyget i min mening) – jag kommer inte gå hem och höra låtarna med nya öron. Synd! Men det blev en trevlig kväll på Pustervik, och jag hoppas att Perfume Genius mognar och vågar mer till nästa gång.
Text: Elisabeth Schriefer
Läs även andra bloggares åsikter om Perfume Genius, Pustervik, musik, Göteborg, konserter, recension