Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Perfume Genius

Way Out West: Perfume Genius – dramatiskt utan sårbarhet

by

Fotograf: Peter Birgerstam

Linnéscenen
Perfume Genius
3

En sårbar dramaqueen med den största kärlek till musiken. Så skulle jag beskriva Mike Hadreas, sångaren i indiepopbandet Perfume Genius. Dramatiskt är bara förnamnet på fredagens konsert.  No Shape, bandets fjärde album, var till en början en svår nöt för mig att knäcka, men den växte snabbt och rätt snart var det en av mina absoluta favoriter bland väldoftande musikproduktioner. Perfume Genius har för vårt album de släppt ifrån sig skruvat upp dramatiken. Det tar man till vara på här. Med snabb trumvirvel och hårda basgångar formas det episka ljudlandskap som är Perfume genius. En passionerad Mike åmar sig på scen och dansar sensuellt framför oss. Det känns intimt, som att vi fått tjuvkika på en högst privat angelägenhet, en älskog mellan Mike och scenen, musiken och i förlängningen oss åskådare. Jag älskar hur han bjuder på sig själv. Men saknar det verkligt sårbara. Hans sånger med temat kring ensamhet  och utsatthet, sexualitet och identitet, smärtar aldrig som de borde. Mer variation i musiken med fler lågmälda stycken hade bättre balanserat denna väl uppumpade show.

Skivrecension: Perfume Genius – Too Bright

by

perfumegenius

Artist: Perfume Genius
Titel: Too Bright
Betyg: 4

Personligt och intimt, energiskt och svulstigt. Med smäktande ballader, spökkörer och smärtande ämnen är Too Bright Perfume Genius starkaste album till dags datum.

Efter Learning och Put Your Back N 2 It, där sångaren Mike Hadreas sjöng sköra popmelodier till bakgrunden av fågelsång och vågskvalp, följer bandet upp med sitt tredje album. Too Bright är naken och intim, samtidigt storslagen och svulstig. Det är vackert med stråkar och piano. Men likt lavaströmmar ligger det skeva, obskyra på botten av vulkanen, redo att explodera i ett orangerött skimrande fyrverkeri.

Hadreas lider. Lider av att inte vara som andra. Lider av att inte accepteras i en kall och könsstereotyp värld. My Queen handlar om homofobiska föreställningar: ”Don’t you know your queen? / Ripped, heaving / Flowers bloom at my feet / Don’t you know your queen? / Cracked, peeling / Riddled with disease”. My Body lägger fokus på kropp kontra kön: ”I wear my body like a rotted peach / You can have it if you handle the stink”. Too Bright är självutlämnande och personlig. Den förtryckta ligger på marken, men reser sig åter, samlar mod, mod att slå tillbaka.

Musikaliskt är Too Bright mer experimentell än tidigare album. Med stor påhittighet leker Hadreas fram nya ljud- och genrekombinationer. I My Body blandas PJ Harvey-minimalism med skitig industri. Och i bakgrunden hörs gnissel, brus och hysteriska skrik. Minimalistism, synth och pianoballad à la Anthony and the Johnsson – den musikaliska häxbrygden skär sig aldrig. Det är imponerande hur Hadreas lyckas balansera det känslosamma med det aggressiva och skeva. Too Bright är ett lysande tredje album som säkerligen kommer toppa många ”best of-listor” i slutet av året.

Text: Petter Stjernstedt

Perfume Genius på Pustervik: hoppas han mognar och vågar mer nästa gång

by

Artist: Perfume Genius
Pustervik, 4 juli 2012
Betyg: 3

Dagen innan Perfume Genius’ konsert på Pustervik annonserades det på eventets sida att spelningen var flyttad ifrån Matsalen till Klubben pga stor intresse – ett gott tecken, men risk för att stora salen kommer vara halvtom? Icke! Redan långt innan konserten började gällde det att hitta en bra plats i folkmängderna. Skoj, tänkte jag och hittade ett litet hörn på ett ståbord att ha anteckningsblocket på.

Perfume Genius kom upp som trio och började konserten med en rad låtar från den senaste skivan ”Put Your Back N 2 It”, spelade låt efter låt, och publiken var pepp precis som senast. Mike Hadreas verkade ömsom blyg, ömsom berörd och ibland nästan besvärad av att vi alla stod och lyssnade, för att sedan plötsligt bryta ut i (befriande) skratt, som när han råkade ta fel ton i början av “Hood”. Trummisen syntes knappt till, men gjorde ett utmärkt jobb. Själv roades jag mest av keyboardaren, som hade en småprickig skjorta och Charlie Sheens ansikte till. Dessa tre tillsammans bildade en statisk, samstämd enhet på scenen.

Även om jag fick lite ont i fötterna (enligt min mening borde så lugna konsert med fördel vara “seated shows”) var konserten ett suveränt framförande som fick en att glömma bort sommarkvällen utanför en stund. Och rörande, låtarna blev avskalade med bara gitarr och sång, eller förstärkta med extra trummor och brus, för att då verkligen nå ut i hela salen; “Dark Parts” exempelvis var lysande live. Och publiken stod knäpptyst och lyssnade noga. Men det lilla extra saknades. Hadreas’ mellansnack, när han väl sade något, gick knappt att förstå, och han såg ut att helst ha skippat extranumren. Även om spelningen var fin så fick musiken ingen extra dimension genom konserten (bästa betyget i min mening) – jag kommer inte gå hem och höra låtarna med nya öron. Synd! Men det blev en trevlig kväll på Pustervik, och jag hoppas att Perfume Genius mognar och vågar mer till nästa gång.

Text: Elisabeth Schriefer

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,