Elvis Costello, Rival
Betyg: 5
Som artist etablerades Elvis Costello i samband med punkvågen som växte fram i Storbritannien under sjuttiotalets senare hälft. En etikett som – långt ifrån rättvisande – i vissa sammanhang tycks ha blivit bestående. För musikaliskt har det i alla fall väldigt lite med punken, eller new wave heller för den delen, att göra. Om sanningen ska fram är Elvis Costello en av våra mest mångsidiga artister och han rör sig närmast obehindrat mellan olika stilar och genrer. Kanske är det just därför han i jämförelse med många av sina jämnåriga artistkollegor åldrats med en sådan stil. Den enda som tycks ha förblivit konstant är det patenterade vibratot som influerat så många nyare musiker.
Ensam med ett gäng akustiska gitarrer i olika storlekar ställer sig den idag nästan sextioåriga musikern på Rivals intima scen (egentligen skulle han ha spelat här redan i november förra året men när hans fader insjuknade blev han tvungen att ställa in resten av turnén och således flytta fram spelningen i Stockholm till den 8:e juni). Stora delar av publiken har troligtvis varit med ända sedan debutskivan My Aim is True från 1977. Det var tydligt att den två-och-en-halv timmes långa spelningen framför allt vände sig till de mest hängivna fansen. Efter att ha inlett med en cover på When I Paint My Masterpiece, låten som Bob Dylan skrev åt The Band, framfördes (The Angels Wanna Wear My) Red Shoes från den redan nämnda debutskivan. En låt Elvis Costello, som då var 22 år, skrev om att vara gammal men som genom åren har mognat och numera låter bättre än någonsin.
Bland övriga låtar som spelades finner vi bland annat Alison, She och ett förvånansvärt imponerande framförande av A Slow Drag with Josephine från senaste studioalbumet National Ransom från 2010. Den två-och-en-halv timmes långa konserten avslutades med (What’s So Funny ’Bout) Peace, Love and Understanding men höjdpunkten var för min del när covern på Neil Youngs Down by the River gick över i reggae-osande Watching the Detectives. Dessutom visade det sig av mellansnacket att den karismatiske sångaren även har en hel del humor. Denna intima spelning med gubbrockens kanske mest mångsidiga ikon tillhör årets mest fläckfria spelningar och på scen är Elvis Costello lika fängslande som någonsin.
Här ser ni setlisten i sin helhet:
When I Paint My Masterpiece
(The Angels Wanna Wear My) Red Shoes
Good Year for the Roses
Brilliant Mistake
Last Boat Leaving
Everyday I Write the Book
Bedlam
One Bell Ringing
All or Nothing at All
She
Down by the River/Watching the Detectives
Quiet About It
Veronica
Church Underground
Suit of Lights
Dr. Watson, I Presume
My Three Sons
Extranummer 1
A Slow Drag with Josephine
Jimmie Standing in the Rain
For More Tears
Shipbuilding
National Ransom No.9
A Voice in the Dark
Alison/In Another Room
Extranummer 2
Who’s the Meanest Girl in Town, Josephine?
Sulphur to Sugarcane
I Want You
(What’s So Funny ’Bout) Peace, Love and Understanding
Det var en väldigt speciell kväll tycker jag. Elvis was open and generous with his musical offerings and stories. En underbart, minnesvärd konsert!
Hej,Jag var också där – och gick efter en timme. Det var plågsamt långt. Har han hybris? Hälften, mer kärfullt, hade varit bra och nog.
Jag undrar om det måste bli så här gubbigt fast han bara är 57? Kändes mer som en förberedelse för döden där en rätt endimensionell
farbror i hatt, för att dölja något (?), lunkade omkring och mindes den tid han kunde röra och föra sig naturligt.
Tragiskt anser jag. Han hamrar och maler på, ok, han försöker, men plågar bara publiken.
Jag är otroligt nöjd med att få tillbringa över två timmar på Rival som en i Mr Costellos publik. Den mannen är genommusikalisk, otroligt givande konsert! Jag blev också överförtjust när han spelade What a good year for the roses och Shipbuilding, som jag verkligen inte räknat med att få höra. Tack.
Have waited all my life(46years) to fully realise what musical genius really is! A musical genius who gave his public a real insight into what it takes to become truly great, a long life, filled with music, friends, family and all the sadness and joy they can bring. The man has it all, genius, intelligence and humilty in bucketloads.