Friends, Mini Stage
Betyg: 3
Precis när vi trodde att Brooklyn hade tömts ut på musikaliska förmågor dök Friends upp med singlarna I’m His Girl, Friend Crush och senast Mind Control. Den osannolika kvintetten, ledd av den karismatiska sångerksan Samantha Urbani, har snabbt blivit ett av årets mest spännande band. Spelningen på Primaveras Mini Stage (låt dig inte luras av namnet, scenen är inte alls särskilt mini) handlade mycket om Urbani som trots bandage runt ena foten inte kunde hålla sig från att hoppa ut i publikhavet under I’m His Girl. En sak är säker: vi vet aldrig vad vi kan förvänta oss av en Friends-spelning – förutom spontanitet och galenskap.
The Afghan Whigs, San Miguel Stage
Betyg: 4
Tretton år har passerat sedan The Afghan Whigs senaste turné och i 47 års ålder ser Greg Dulli ut att vara i bättre form än någonsin. Det dröjer bara några sekunder in i öppnande Crime Scene Part One innan vi förstår att allt som The Afghan Whigs stod för på 1990-talet är lika relevant än idag. Publiken består mestadels av medelålders män, vilket inte är så konstigt då det var de som var med när det begav sig och kunde relatera till texterna.
Ur When We Two Parted frodar kärleken. Någonting vackert byggs upp. Någonting vackert som i efterföljande Gentlemen rasar samman till följd av ångest och dekadens. Därefter spelas Crazy, låten som i den bästa av världar skulle ha tillhört 90-talets största hits.
Det bjuds även på två covers: See and Don’t See av Marie ”Queenie” Lyons och Lovecrimes av Frank Ocean. Båda låtarna är väl valda och passar perfekt med bandets egna material.
Mazzy Star, Ray-Ban Stage
Betyg: 4
Den förföriska rösten som smälter och blir ett med oändligheten. Den suggestiva americanan (med låtar som Blue Flower och Disappear såväl som nya alstret Lay Myself Down) låter lika vacker som den brukar. Frågan är vad det var för mirakel som fick Hope Sandoval och David Roback att nu, en sisådär femton år efter Among My Swan, åter börja spela tillsammans. Att Fade Into You, bandets enda egentliga hit, är kvällens höjdpunkt är det ingen tvekan om. Även om Sandovals röst i avslutande So Tonight That I Might See tycks innehålla en bit av gud.
Kindness, Pitchfork Stage
Betyg: 4
Ännu har vi inte tröttnat på att överskölja Adam Brainbridge och hans funkiga band med kärlek. Debutskivan World, You Need a Change fick hela kritikerkåren att unisont vända blicken till utkanten av London. Vad som förvånar mig är det live låter mer ”levande” än på skiva. Kanske är det för att han har ett helt band med bakgrundssångerskor som backar upp honom.
De börjar med Cyan och den gänglige sångaren dansar runt på ett sätt som smittar av sig till vissa delar av publikhavet. Som en kaka har Kindness plockat de bästa russinen ur musikhistorien. Ett exempel är funkiga That’s Alright som är en av setets höjdpunkter. Fast jag skulle lika gärna kunna nämna House eller The Replacements-covern Swingin’ Party. Tyvärr spelar han inte Anyone Can Fall in Love.
The xx, Mini Stage
Betyg: 4
Två år efter bandets första spelning på Primavera Sound återvänder The xx – den här gången till en av festivalens största scener. Det bjuds på en gedigen blandning av låtar från debutskivan såväl som från den kommande, ännu namnlösa skivan. Det verkar som att bandet dragit ut på svängarna, blivit ännu mer hypnotiska i sin monotoni. Inga av de nya låtarna står ut på samma sätt som till exempel Crystalised och Islands, däremot bjuder de på mer atmosfär och textmässigt djup. Det bådar gott inför Hultsfred. The xx är ett band som trots sin introverta, lågmälda stil kan trollbinda även världens mest kräsna publik. Och nu, tre år efter debutskivan, verkar det som att den brittiska trion har vuxit in i rollen som ett av världens mest intressanta indie-band.
Här kan ni live streama konserter från festivalen som håller på enda till den andra juni.