Keane har spelat in sin nya skiva Strangeland tillsammans med The Vaccines producent Dan Grech-Marguerat. På en hotellbar i Köpenhamn mötte Kulturbloggen upp bandets låtskrivare Tim Rice-Oxley och basist Jesse Quin.
– Det är svårare än man tror att hitta en bra producent. I vår mening stod The Vaccines för förra årets bästa skiva, både hur den var skriven och hur den var producerad. Det var som att det fanns en energi som gick genom hela skivan från början till slut. Så vi skickade över några demos och frågade Dan om han skulle vara intresserad av att producera vår skiva. Det visade sig att han var ett massivt Keane-fan så han såg det som ett uppdrag att få ut det bästa av oss, säger Tim Rice-Oxley.
Vad skiljer Strangeland från exempelvis förra skivan Perfect Symmetry?
Tim: Den är känslosam, eterisk vid vissa tillfällen. Den känslomässiga riktningen kompletteras med mer intensiva atmosfärer.
Jesse: Jag tycker att Strangeland är den av våra skivor sedan Hopes and Fears som är mest som en enhet. Den känns som en riktig resa och jämfört med Perfect Symmetry, som var mer experimentell, är Strangeland mer personlig.
Vilka var era ambitioner med skivan?
Jesse: Vi ville ta tid på oss att göra någonting vi var helt nöjda med. Det kan ta för evigt, det tog Brian Wilson tjugo år att göra Smile. Vårt mål var att göra ett album som var helt skottsäkert.
Vad inspirerade er till att skriva låtarna?
Tim: Vi har inspirerats av var vi är i våra liv. Tyvärr är vi ju inte längre lika fräscha som när vi var artonåringar. Vi försöker förstå vad det är vi har åstadkommit med våra liv. När du börjar närma dig trettioårsåldern är det bara naturligt att fundera över vad du gjort med ditt liv eftersom allting inte längre ligger framför dig.
Jesse: Det handlar även om livets resa. Att försöka överleva. Att vara bestämd och klara sig igenom svåra tider. Att hålla fast vid hopp. Vi har tagit livets resa och gjort det till små berättelser som passar ihop.
Finns det några återkommande koncept på skivan?
Tim: Titeln är ett försök att fånga upp tanken att alla människor i sökandet efter sina drömmar ger sig in på okänt territorium. Du kan gå vilse och bli desorienterad men förhoppningsvis trillar du även över några stora saker under livets gång. Varje låt är ett nytt sätt att se på livet och sökandet efter drömmar.
Har ni kommit över några nya musikaliska influenser?
Jesse: När vi spelade in den här skivan lyssnade vi på betydligt mer musik än vad vi någonsin har gjort tidigare. Vi brukade åka bil till studion och båda våra bilar var bokstavligen talat helt fyllda med CD-skivor. Av någon outgrundlig anledning har vi blivit mer passionerade i vår kärlek till musiken. Kanske beror det på att vi har slutat bry oss om ”guilty pleasures”.
Tim: Strangeland är ett väldigt brittiskt album, men influenserna kommer inte från Storbritannien. De gamla influenserna The Beatles och The Smiths har ersatts av Neil Young och Bruce Springsteen. Det är väldigt mycket Tom Petty över skivan.
Till sist, kan ni lista era fem favoritlåtar?
1. Simon & Garfunkel – The Only Living Boy in New York
2. The Smiths – William, It Was Really Nothing
3. The Beatles – Across the Universe
4. ABBA – One of Us
5. U2 – Where the Streets Have No Name