Oväntad komik från Robert Gustavsson – I huvudet på Robert på Dramalabbet

 

Pjäs: I huvudet på Robert

Scen: Dramalabbet

Regi: Camilla van der Meer Söderberg

Skådespelare: Agneta Wallin, Bianca Kronlöf och Liv Elf Karlén

 

År 2009 sade Robert Gustavsson i en intervju med Sydsvenska Dagbladet att han var så trött på feminism att han kunde kräkas. Att män är roligare än kvinnor är inte konstigare än att det finns en tanke bakom att män befruktar och kvinnan ska ha ett ägg när det ska bli barn, fortsatte han. Jaha. Ok. Eller… En kaka till, någon? Lite påfyllning på kaffet?

Tre år senare är denna Gustavssonska oändliga dumhet föremål för det vackraste karaktärsmord jag sett på riktigt länge. Tillsammans med skådespelartrion Agneta Wallin, Bianca Kronlöf och Liv Elf Karlén har regissören Camilla van der Meer Söderberg satt samman en föreställning som rör sig i gränslandet mellan stand-up comedy och klassisk teater.

Under den dryga, men mycket korta, timmen (för en gång skull en föreställning som känns för kort!) plockas Robert Gustavssons fåniga resonemang sönder i sina beståndsdelar, för att sedan sättas samman till karaktärer som med all önskvärd tydlighet blottar den osäkerhet som till och med en så framgångsrik komiker som Gustavsson uppenbarligen känner inför genusfrågor. Karaktärer som är övertygade om sin öppenhet och tolerans, men har baserat allt på samma skruvade logik som Gustavsson, eller män som bara är trötta på allt feministiskt som bortser från uppenbara FAKTA som att män oftare håller i skruvdragare och därför måste vara menade att skruva oftare och bättre än icke-män, de andra, minoriteterna.

Vid mer än ett tillfälle kommer jag på mig själv med att applådera ett uppträdande utan att veta om det är karaktären eller skådespelaren som får, eller för den sakens skull förtjänar, applåden. Hur ofta händer det?

I van der Meer Söderbergs regi blir detta underbar komedi. Komedi för att det föds många skratt (även om jag gärna sluppit de utplacerade publikstartarna som skrattar alldeles för högt för att vi andra ska känna att vi också vågar skratta – förekomsten av dem är onekligen en blinkning till den livsfarliga krocken mellan ”seriös” teater och stand-up comedy), och underbar för att I huvudet på Robert från början till slut är ruskigt angelägen.

Text: Johan Ranstam