Mina anteckningar efter de första samtalsdagarna på IATCs årliga kongress för teaterkritiker handlar mycket om försöket att ringa in begreppet ”Theater Beyond the Theater”. På pappret är Korea inringat, för att en talare därifrån säger att den ursprungliga teatern i Korea var just teater bortom teatern, uppförd på torg, i tempel och palats.
Så vandrar tankarna till Europa, där mycket teater spelades i kyrkorummet under ett par århundraden, innan det fanns bänkar att sitta på. Man vandrade mellan skådespel som gestaltade olika delar av Bibeln, och förstod kanske mer av vad prästen yrade om sen.
Teatern är hotad, låter det från många håll. Budgetar skärs ner, med konstnärliga förluster som följd – förkortade repetitionstider och färre föreställningar. I all tragik söker man sig nya vägar, och flörtar hämningslöst med andra konstformer (läs populärkultur), i hopp om att träffa guldådran och … Ja, vad är det man hoppas på? Att hitta tillbaka till en ”renare” och mindre kommersialiserad teater? Behövs det? Finns det något egenvärde i den klassiska teatern, eller har den överlevt sig själv?
Teatern bortom teatern tycks också i vissa talares handling kunna handla om så radikala grepp som att ha spelplatsen omringad av publiken. I det läget ringer orden från IATCs ordförande Yun-Cheol Kim i mina öron: kanske borde det handla mer om kritik bortom kritiken.
Hur förnyar vi teaterkritiken? Utan att ge vika för kommersialisering (det vill säga skriva i syfte att påverka vår läsare enligt vår uppdragsgivares önskemål) eller anti-intellektualisering (att bara rapportera vad vi sett utan att reflektera eller sätta det i ett sammanhang)? Kan vi det? Ska vi vara öppna för sponsring? Varför är näringslivets inblandning så känslig, när gränsen mellan kritikern och teatern är, i bästa fall, vag? Vad tycker du? Skulle du vara beredd att t.ex. betala för att läsa teaterkritik?
I min värld handlar begreppet Teater bortom Teatern inte så mycket om byggnader eller spelstilar. Det finns och har alltid funnits ett brett utbud av praktiker att tillgå; oavsett om man önskar två skådespelare varav en är en snart död hummer och spelplatsen en centralstation i en stor stad; eller om man vill ha Shakespeare på en nationalscen med firade skådespelare. Nej, begreppet handlar istället om hur vi angriper ämnet för teatern. Dan Rubin, teaterkritiker från Kanada, skrev för nästa 15 år sedan, att det pågår en utsuddning mellan teatern och andra konstformer, så väl som mellan teatern och livet självt.
Text: Johan Ranstam
Tidigare rapporter:
På väg till fem dagars gnäll om teaterkritikens usla förutsättningar?
Rapport 2 från fem dagars konferens om teaterkritiken och dess roll i samhället
Rapport 3 från IATCs årliga kongress för teaterkritiker
Läs även andra bloggares åsikter om teaterkritik, scenkonst, teater, teaterkritiker, debatt
TUPP handlar i år om just detta.