Under de sex år som Sverige styrts av den borgerliga alliansen har antalet ungdomar utan arbete ökat.
I skolan har stämningen hårdnat, ungdomar som har problem blir av med sin studiepeng och får skolk inskrivet i sina betyg, allt för att det ska bli svårare för dem att resa sig.
Astra Zeneca gav nyligen besked om att företaget lägger ned sin forskningsenhet i Södertälje. Det var en alarmklocka om vart svensk utveckling är på väg.
Vad är då utbildningsminister Björklunds medicin för att Sverige ska bli en bättre forsningsnation?
Hans medicin är att hämta hit forskare från andra länder.Hans medicin är inte att skapa grogrund så fler kan bli forskare. Alltid gå över ån efter vatten.
I DN Debatt skriver Björklund under rubriken ”Sverige måste handplocka utländska forskarstjärnor”:
Ny forskningspolitik. Sverige kan inte vila på gamla lagrar. Astra Zenecas besked om att lägga ned forskningen i Södertälje är en nyttig väckarklocka och påminner om hur snabbt scenen kan förändras. Jag presenterar här Folkpartiets utgångspunkter inför regeringens forskningsproposition i höst. Vi måste lämna jantelagen och våga peka ut våra mest framgångsrika forskare och även satsa på talangfulla yngre forskare. Universiteten ska också kunna handplocka forskarstjärnor från utlandet, skriver Jan Björklund.
Vad är det han vill? Han vill alltså satsa på de som redan från början är de allra starkaste korten, han vill inte skapa grogrund för att få fler att växa. Samma gamla högertankar som alltid.
Om vi istället skapar en skola och en samhälle där barnen inte sorteras bort från början, där alla kan få chansen att växa, kan fler forskarförmågor växa fram.
Relaterat: Alliansfritt Sverige
Läs även andra bloggares åsikter om forskning, samhälle, utbildningspolitik, Björklund, elitsatsning
Man lade ner i Södertälje, för att dessa forskare mest hade ägnat sig åt kaffedrickning. Inget nytt läkemedel på 30 år.
ÖÄr det inte bättre att ta in forskare än att ta in analfabeter i tiotusental?
Denna föreställda svenska ”jantelag”, finns den egentligen?
Varifrån kommer den i så fall?
”Du ska inte tro att du är någon bättre, förmer, duktigare, intelligentare, eller smartare än vi”?
Varifrån kommer ett sådant tänkande?
Finns det kanske i alla mänskliga samhällen och är det i så fall någonting grundläggande mänskligt gruppbeteende?
Om man generaliserar så verkar det ju som om människor har förmågor att vilja inrätta sig själva i hierarkier av olika slag. Från småbarnsåldern och uppåt. Olika former av gängbildningar, som då varierar i storlek, utformning, sammanhang och miljö, där gängen då bildar vi-mot-dom tänkande, och har ledargestalter som andra då ansluter sig till. Inom dessa olika former av gängbildningar skapas då ett socialt tryck att vara solidariska med just gängledaren, eller gängledarna, som i sin tur skapar detta begrepp, ”jantelag”, som är en form av social press på ”gängmedlemmarna” att hålla sig ”inom gängets ramar”, så att ”gänget” därmed då kan upprätthålla ”konsensus”, och inom sig därmed bli starkt? ”Avvikare från konsensus”, inom ”gänget”, utgör alltid ett slags ”hot” mot ”gängets” konsensus, och därmed mot dess sammanhållning, och därmed mot dess styrka genom just sin sammanhållning?
Detta sociala ”fenomen” finns då överallt och är kanske svårt att kunna rå på.
De ”gäng” som har den bästa ”sammanhållningen”, de står starkast?
Så det är bättre att köpa in tre dyra forskare än att låta trehundra svenska barn få sådan skolutbildning att de kan bli forskare? Är det vad ni menar?
Ps.
Med ordet ”gäng” menar jag här alla typer av grupper, från den minsta familjeenheten, till olika former av grupper, föreningar, partier, och också ”nationer”, (som ju kan vara folkgrupperingar utan formella nationsbildningar, dvs. stater), och också hela stater, till det som vanligtvis tolkas in i begreppet ”gäng”.
Behovet av konsensus, att ”tala samma språk”, för att därmed kunna öka chanserna till överlevnad, verkar vara likartade, och därav pressen på ”medlemmarna”, att ”inte ställa sig utanför systemet” med ”hjälp av jante-lags-psykologin”?
F.ö. verkar fp-förslaget i förlängningen, och som en konsekvens, nästan vilja försöka pressa tillbaka svenska forskare och svensk forskningsstatus. Det finns en hel del svenska forskare som inte alltid sådär jätteberedvilligt har stöttas i alla läger. Nu vill man alltså ytterligare kanske försöka knäppa dem på näsan…..
Svenskar, såväl s.k. vanligt folk som forskare, och även kvinnor, skall verkligen inte inbilla sig själva att de är något, eller ens kanske att de egentligen finns? Kanske kan man i värsta fall kalla sådant för ”nations”-förrädiskt? Eller främjande av annan makt, eller något liknande?…..
Ds.