Palatset, ett kulturhus för barn i Stockholm, öppnades under pampiga former 4 oktober 2011. Bara efter att ha varit igång med verksamhet i några månader går det storståtliga projektet i konkurs.
Palatset kostade mycket – och skulle framför allt finaniseras av privata sponsorer, fast också det allmänna har bidragit. Enligt DN (ännu så länge bara i pappersupplagan) har Stockholms stad fört över 9,5 miljoner kronor, Stockholms läns landsting har skänkt 4 miljoner och Arvsfondsdelegationen har skänkt många miljoner. Andra som skänkt massor är Postkodslotteriet med 14,5 miljoner kronor och Almi Företagsparter som lånat ut 4 miljoner kronor.
Enligt DN har Statens fastighetsverks kostnader för att renovera huset för gamla Riksarkivet till ett barnens kulturhus kostat 207 miljoner kronor.
Jag häpnar. Hur kan det kosta så vansinnigt mycket att skapa ett hus med kulturaktiviteter för barn? VRför måste det vara så dyrt?
Hade jag fått tillgång till alla dessa resurser skulle jag definitivt kunnat hålla igång ett kulturhus för barn, många gånger om.
Felet kanske är flera: Att det ska slås på alldeles för stort på en gång. Det är likadant när stora företag ibland ska starta webbsatsningar. Då anställer de några högavlönade kände journalister istället för att satsa på slitvargar som hållit igång webbsatsningar i flera år. Som Popmani.
Det är klart det inte fungerar när det börjar med stora utgifter istället för att starta med att göra ett bra jobb.
Ett annat stort fel är nog det som Sanna Lundell är inne på. Palatset var aldrig till för alla barn. Det var till för de högavlönade familjerna:
Sanna Lundell skrev om när hon tänkte besöka Palatset med sina barn:
Vi masade oss upp ur soffan och stegade glatt och förväntansfullt i väg mot Palatset på Riddarholmen i Stockholm. Gamla Riksarkivet är nyligen upprustat enligt konstens alla regler och förvandlats till ett Harry Potter-liknande hus som inrymmer sex våningar av idel barnkultur.
Kostymförråd, biograf, radiostudio, konst- och pysselverkstäder, jam-rum, öppen scen, workshops med kunniga pedagoger, och så vidare i all evighet.
Men chocken och svidet i plånboken, när det gick upp för mig att det kostar 360 spänn att låta mina två barn skapa och njuta kultur, var mindre festlig.
Palatset är alldeles givet inte till för alla.
Ett kulturhus för barn är en bra idé. Men det måste starta i enklare format och framför allt vara till för alla barn. Med rätt personer som håller i det och på rätt plats måste ett kulturhus för barn fungera alldeles utmärkt för halva kostnaden, förmodligen för ännu lägre driftskostnader. Palatset var nog ett feltänk från början.
Börja bygg underifrån. Starta ett kulturhus för barn som är öppet för alla barn och med rimliga kostnader.
Och framför allt: varför inte öppna alla fritidsgårdar runt om i landet och satsa på verksamhet för barn och ungdomar i hela landet.
Relaterat:
Svenska Dagbladet, SVD 2, SVD 3 och SVD 4.
Läs även andra bloggares åsikter om kulturpolitik, bröderna grimm, Palatset, Stockholm, barnkultur
Det är tråkigt att Palatset konkade så snart efter öppnandet och möjligen var det ett feltänk från början. Men jag tror framför allt att de eldsjälar som startade var superbra på att vara eldsjälar men mindre bra på att realisera sina drömmar och visioner till ett (ekonomiskt) hållbart koncept.
Sedan vill jag passa på att korrigera lite. Det var aldrig tanken att Palatset framför allt skulle finansieras av privata sponsorer. Tanken har hela tiden varit 20% privat sponsring, 20% offentliga medel och 60% egna intäkter.
Slutligen upphör jag aldrig att förvånas över detta gnäll på att inträdet kostar 120 kronor. För dessa kronor får (fick) man tillträde till en hel dag i detta fantastiska hus med massor med olika aktiviteter och möjlighet att delta i work shops. Ställ det i relation till vad det kostar att gå på bio, på Gröna Lund eller på Junibacken. Eller bara gå ut och fika med ungarna. Vi lägger dagligen mycket pengar på barnen utan att knota (nåja). Varifrån kommer denna inställning att kultur ska vara gratis (eller bekostas av någon annan).
Visst kan jag också tycka att det kostat en hel del att få idén på fötter. Så här i efterhand kanske alla medel kunde nyttjats på ett bättre vis. Dock är det inget fel på idén och det är inte heller fel att få liv i en annars ”död” del av Stockholm.
Sedan kan man sätta kostnaderna för Palatset i relation till byggandet av två arenor i Stockholm för ett antal miljarder. Behovet för dessa är betydligt mindre än behovet av någonstans för barn och ungdomar att vistas.
Kan även tycka att vi bör satsa mer resurser på fler fritidsgårdar och platser där undgomar kan vistas på fritiden istället för att strö ut pengar på en massa projekt som syftar till att bygga diverse monument över politikers egon.
För cirka 120kr får man i Stockholms förort där jag bor, en 20 minuters pianolektion. (10 lektioner – en termin – 1200kr, självklart lite olika pris förekommer). På palatset fick man 7 timmar med utbildad pedagog för 120kr.
Så entrépriset skulle kunna varit 2250kr/dag (marknadsvärde för kultur?) iom att tiden motsvarar 21 lektioner.