The War on Drugs, Lilla Hotellbaren
Betyg: 4+
Någonstans mellan Bruce Springsteen och My Bloody Valentine hittar vi The War on Drugs. Å ena sidan är det uramerikansk men de besitter samtidigt en nästintill gudomlig förmåga att måla upp lika psykedeliskt som drömlikt vackra gitarrlandskap. Att deras spelning på Lilla Hotellbaren troligtvis är det bästa som hänt vårt avlånga land sedan Kurt Vile lirade på Strand i somras gör Philadelphia till det nya Mecka.
Ribban sattes högt redan i inledande Best Night och när de rev av Baby Missiles, alla slackers nationalsång, bevisade de en gång för alla att det inte gjorde så mycket att jag inte orkade raka mig i morse.
Konserten varade en bra bit över en timme, låtarna hade i längden en tendens att bli rätt så likartade och dessutom var scenen så låg att det var svårt att få en glimt av hela banden – men det förringar inte på något sätt det faktum att de lyckades frambringa den mest magiska ljudbilden jag hört på år och dar. Jag kan inte göra annat än lyfta på hatten för The War on Drugs.