Foto: Mats Bäcker
Musikdramatisk trilogi med förspel
Musik och libretto: Richard Wagner
Produktionsteam:
Dirigent: Henrik Schaefer
Regi: Wilhelm Carlsson
Regiassistent: Dan Turdén
Scenografi: Peter Lundquist
Kostymdesign: Ann-Mari Antilla
Ljusdesign: Torkel Blomkvist
Mask & peruk: Ulrika Nilsson
Studienleiter & kormästare: Martin Andersson
Rörelseinstruktion: Håkan Mayer
Repetitör: Mikael Kjellgren
Producent: Camilla Nordström
RHENGULDET/ I ROLLERNA:
GUDAR
WOTAN: Fredrik Zetterström
FRICKA: Ivonne Fuchs
FREIA: Anne Bolstad
FROH: Kaj Hagstrand
DONNER: Anders Larsson
ERDA: Maria Streiffert
HALVGUD
LOGE: Rickard Söderberg
NIBELUNGDVÄRGAR
ALBERICH: Marcus Jupither
MIME: Jonas Durán
JÄTTAR
FASOLT: Andreas Franzén
FAFNER: Johan Schlinkler
RHENDÖTTRAR
WOGLINDE: Natalie Hernborg
WELLGUNDE: Anneli Lindfors
FLOSSHILDE: Jeanette Goldstein
NIBELUNGAR
Mirjam Alm, Max Bergström, Ellen Gustafsson, Ellinor Hansson, Cornelia Hruby, Mindie Immonen, Lisa Josefsson, Elsa Linder, Clara Magnusson, Ludvig Sjöstedt, Surya Sundkvist, Azra Vegar, Samuel Wikström, Tomas Överström
I går började tredje ringcykeln på Wermland Opera i Sveriges Bayreuth – Karlstad. Som läsare av Operalogg säkert känner till så har jag redan sett premiäromgången och detta har jag ju rapporterat om på det andra husorganet – Kulturbloggen.
Anledningen till att vi, min gode operavän J och jag ser tredje cykeln beror helt och hållet på att detta bestämdes redan när biljetterna till operaäventyret släpptes för nästan exakt fjorton månader sedan.
En annan anledning handlar ju helt enkelt om att denna operaupplevelse är så fantastiskt bra, så den tål att ses om och om igen.
Det här blir min sjätte kompletta ”Nibelungens ring” och som det känns nu så är detta nog den mest fantastiska av dem alla. I rättvisans namn skall jag ju också poängtera att jag är ganska nöjd med Kasper Holtens berömda uppsättning på Den Kongelige Opera i Köpenhamn och mindre nöjd med Staffan Valdemar Holm´s uppsättning på Kungliga Operan.
Omdömet om den nu pågående uppsättningen från Metropolitan Opera får anstå tills att jag har sett de återstående delarna, ”Siegfried” och ”Ragnarök”, men Robert Lepage´s ”Valkyrian” var en fantastiskt fin operaupplevelse.
Mitt intryck av första ringcykeln var överlag mycket positivt, även om jag hade mindre synpunkter på ett par av sångarna, men gårdagskvällens operaupplevelse var helt fantastiskt makalöst. Visst det kändes som det hade gjorts vissa omdisponeringar av orkesterns placering, men jag kan ju naturligtvis ha fel, men i går kväll uppfattade jag att musiken kom rakt uppifrån och inte som sist där åtminstone delar av blåssektionen kom från sidorna.
Det spontana intrycket från gårdagens föreställning var att nu hade allt trillat på plats. All eventuell premiärnervositet var som bortblåst. Det var ett mycket bra tempo och trots att föreställningen spelas utan paus, i två och en halv timme så kändes tiden inte lång. Inte en enda minut.
Regi- scenografiskt, ljusdesign- och kostymmässigt är det en absolut fullträff och allt detta bidrar naturligtvis till det fantastiska helheltsresultatet. Kostymerna var oöverträffade och om jag bara skall nämna ett så är det utan tvekan Froh:s kostymering. Mycket elegant och mycket väl uppburit av Kaj Hagstrand samtidigt som han lyckades gestalta sin rollfigur som säkert skulle ha glatt Richard Wagner. Att jag bara ger ett exempel innebär inte att jag har några som helst anmärkningar på övrigas klädsel. Tvärtom.
På sångarnas prestationer går det inte heller att klaga och make till utmärkta ensemblespel har jag sällan skådat. Alla gjorde mycket bra ifrån och det känns aningen orättvist att nämna någon särskild sångare, men jag vill ändå konstatera att Anders Larsson´s utmärkta gestaltning av Donner inte lämnade mycket i övrigt att önska.
Nu är alltså första kvällen avklarad och i morgon följer första dagen dvs ”Valkyrian” och då får vi höra Anneli Lindfors som Sieglinde och det skall bli spännande och är alltså något som jag verkligen ser framemot.
Samma upplevelse, men en delvis annan syn. Läs mer här
Var inte detta en väldigt konstig ”recension”. Du säger att man inte ska nämna några sångare för att alla var så bra, sen nämnder du de två minirollerna, men inga av de stora?
Ja, så kan man naturligtvis också se det, men eftersom jag ju redan har ”recenserat” föreställningen så kände jag att jag kunde skriva som jag gjort. Beteckningen miniroller håller jag inte med dig om; alla roller är viktiga och nödvändiga och dessutom gjorde de omnämnda en särskilt mycket bättre insats än vid förra tillfället.