Inledningen på Nibelungens ring- Rhenguldet en jättesuccé på Wermland Opera i Karlstad

Foto: Mats Bäcker

Musikdramatisk trilogi med förspel
Musik och libretto: Richard Wagner

Produktionsteam:
Dirigent: Henrik Schaefer
Regi: Wilhelm Carlsson
Regiassistent: Dan Turdén
Scenografi: Peter Lundquist
Kostymdesign: Ann-Mari Antilla
Ljusdesign: Torkel Blomkvist
Mask & peruk: Ulrika Nilsson
Studienleiter & kormästare: Martin Andersson
Rörelseinstruktion: Håkan Mayer
Repetitör: Mikael Kjellgren
Producent: Camilla Nordström

RHENGULDET/ I ROLLERNA:

GUDAR
WOTAN: Fredrik Zetterström
FRICKA: Ivonne Fuchs
FREIA: Anne Bolstad
FROH: Kaj Hagstrand
DONNER: Anders Larsson
ERDA: Maria Streiffert

HALVGUD
LOGE: Rickard Söderberg

NIBELUNGDVÄRGAR
ALBERICH: Marcus Jupither
MIME: Jonas Durán

JÄTTAR
FASOLT: Andreas Franzén
FAFNER: Johan Schlinkler

RHENDÖTTRAR
WOGLINDE: Natalie Hernborg
WELLGUNDE: Anneli Lindfors
FLOSSHILDE: Jeanette Goldstein

NIBELUNGAR
Mirjam Alm, Max Bergström, Ellen Gustafsson, Ellinor Hansson, Cornelia Hruby, Mindie Immonen, Lisa Josefsson, Elsa Linder, Clara Magnusson, Ludvig Sjöstedt, Surya Sundkvist, Azra Vegar, Samuel Wikström, Tomas Överström

Årets operahändelse är inledd. I går kväll var det dubbelpremiär på ”Rhenguldet” första delen i Richard Wagners mäktiga sextontimmars epos. Det var dessutom återinvigning av Karlstad Teater, som är Värmlandsoperan hemmascen eller heter det Wermland Opera?

Förmodligen på grund av denna dubbelpremiär bjöds vi på ett glas vin, medan vi minglade som det kallas.

Karlstad visade sig från sin allra bästa sida med sol hela dagen och en fantastisk fin vårkväll vid floden Rhen, nej jag menar såklart Klarälven.

Detta är min femte ringuppsättning och just denna version har jag sett mycket framemot av ett par anledningar. Dels för att få möjlighet att lyssna på nya röster dels var jag spänd på hur musiken skulle låta. Detta beror ju på att jag visste att Karlstad Teater är en liten teater med plats för drygt femhundra personer, men jag hade inte behövt oroa mig för allt flöt på bra. Ljudet i salongen lät dock annorlunda, men det var ju också avsikten, om jag rätt har förstått dirigenten, Henrik Schaefers tankar uttryckta i programbladet.

En del av sångarna kände jag ju till sedan tidigare, men jag tror att det är korrekt att påstå att det är när de sjunger Wagner, som de visar sin storhet. Det är ett sorts mästarprov. Alla lyckades mycket bra med sin uppgift. Omdömet måste därför bli Berömlig eller med andra ord ett stort A.

Bland sångarna vill jag särskilt framhålla Marcus Jupither, som gjorde en mycket stark insats som dvärgen Alberich, särskilt då med tanke på att han drabbades av en kraftig förkylning och så sent som i lördag inte kunde sjunga sitt parti i ”Stiffelio” på Kungliga operan, men mer om de olika sångarnas prestationer längre fram.

Som har framgått tidigare i texten så är det ju inte första gången jag ser ”ringen”. Musiken är ju alltid lika fantastisk, men jag brukar ha invändningar mot scenografin och på K O såg jag andra omgången av ringcyklen från lyssnarplats. På det viset slapp jag se eländet två gånger.

I denna uppsättning var den scenografiska lösningen helt perfekt och det hade verkligen lyckats med en fin och koncentrerad scenlösning från början till slut. Vridplattan användes på bästa sätt och som en sammanhållen länk, men jag måste erkänna att jag blev lite orolig när Alberich rullade ner från plattan för han är ju faktiskt inte en lite dvärg, om du förstår vad jag åsyftar. Det var helt fascinerande att se och detta bidrar ju till att vi helt kunde ägna oss åt att lyssna till den helt fantastiskt underbart vackra musiken och det rent sångliga, som stundtals var nästan magiskt.

Enligt rykten skulle scenkostymerna vara helt förfärliga och det är naturligtvis en fråga om smak och tycke, men enligt min mening var de helt perfekta och särskilt bra var Froh´s och Loges kostymering, men även övriga var helt OK, om än aningen förväntade.

Vad det gäller regissörens arbete vill jag återkomma med ett omdöme när jag har sett hela ”ringen”, men så mycket kan jag redan nu konstatera att det har börjat bra.

Några ord om de olika sångarnas prestationen så är det allmänna omdömet att de var mycket bra och redan i inledningen imponerade rhendöttrarna i form av Natalie Hernborg, Anneli Lindfors och Jeanette Goldstein varav de två sistnämnda hörde jag för första gången. Det skall bli spännande att följa deras vidare öden och äventyr. Natalie Hernborg är ju en gammal bekant så det gäller självfallet även henne.

Av övriga damer så blev jag angenämt överraskad av både Ivonne Fuchs, som sjöng, Fricka och Anne Bolstad som sjöng Freia och även dessa hörde jag för första gången, men de återkommer i fler föreställningar än just Rhenguldet.

Erda sjöngs av Maria Streiffert och även om det inte är en lång stund så njöt jag av varje sekund och hon visade ju tydligt och klart att det inte bara är Anna Larsson som kan sjunga partiet.

På herrsidan imponerades jag av Andreas Franzén, som Fasolt, men också av Anders Larsson, som Donner och Kaj Hagstrand, som Froh. Att Johan Schinkler och Fredrik Zetterström är mycket goda wagnersångare, står helt klart efter gårdagens inledning.

Marcus Jupithers insatser har jag ju redan inledningsvis berört och då fattas det bara Mime, som sjöngs av Jonas Durán och om hans insats har jag svårare att uttala mig om och det beror kanske på att han sjunger ett lite parti här så jag återkommer med mitt omdöme när jag har sett ”Siegfried”!

På herrsidan återstår det då bara att skriva några rader om Rickard Söderberg som sjöng Loge´s parti. Om hans insats kan jag bara konstatera att här är en wagnersångare född och hans sceniska talanger kom här väl till pass. Det var en helt outstanding prestation så nu hoppas jag på att få höra mer av Wagner från Rickard Söderbergs sida, men naturligtvis också andra verk, men framförallt Wagnerroller hoppas jag på.

Avslutningsvis kan jag konstatera att inledningen var en enorm succé och jag är inte ett dugg orolig; det här kommer att betraktas som en jätte succé i nästa vecka.

RECENSIONER:
Kulturnytt i Sveriges Radio
Här kan du läsa mer om den första tidningsrecensionen
SvD:s recension
Carl-Håkan Larsén i Sydsvenskan om premiären
Gunilla Brodrej
Här är DN:s recension

AKTUELLT OM WAGNER
Mästarprov
Tina Rosenberg om sitt förhållande till Wagner
Sopranen Maja Frydén som Wagnervurmare
Hardcore gitarristen Kristofer Steen som Wagnervurmare
Överläkaren Axel Brattberg som Wagnervurmare
Journalisten Eric Schüldt som Wagnervurmare
Vill du veta mer om Nibelungens ring besök Mogens Operasidor