I går kväll (15/3) var det premiär på W A Mozarts opera ”Figaros bröllop”. Det är Högskolan för scen och musik i Göteborg som gör ett gästspel på Folkoperan. Idag, dagen efter, har ”Kärleksdrycken” den första premiären av två och då är det Operahögskolan i Stockholm som ansvarar för uppsättningen.
Efter premiärerna spelas de varannan dag till och med 10 april. För regin svara Mia Bartov när det gäller ”Figaros bröllop” och Claes Fellbom regisserar ”Kärleksdrycken”
Mozart tillhör inte mina favoritkompositörer längre. Just detta verk har jag sett ett stort antal gånger och senast var det den ”tandbergska” uppsättningen på Kungliga Operan. Även om musiken är mycket njutbar, så är det generella intrycket att det är en alldeles för lång och utdragen opera.
Första akten tar en timme och tjugo minuter och andra akten är inte mycket kortare, med en paus på tjugo minuter så tar föreställningen tre timmar och femton minuter och det är i mesta laget för att det skall bli bra.
Då föredrar jag nog att se och lyssna på något av Richard Wagner istället. Eller varför inte ”Kärleksdrycken” av Gaetano Donizetti, även om dessa två exempel knappast kan jämföras musikaliskt sett med varandra.
Det var dock en mycket fin och stimulerande operaupplevelse. Ja den var så bra att jag faktiskt inte har hittat något särskilt att klaga på, även om det självklart fanns saker att undra över.
Det som var särskilt bra med denna uppsättning var nog den ungdomliga sprudlande entusiasmen. Den var det sannerligen inget fel på och det kändes som en stimulerande och trevlig föreställning, men också mycket rolig och så där lagom erotiskt laddad. Det var ett utmärkt ensemblespel och flera goda enskilda prestationer, men det är samtidigt svårt att inte omnämna samtliga för det handlade verkligen om sammansvetsad grupprestation.
Bäst på plan bland damerna anser jag nog att trion, Madeleine Jostedt Ulrici, Frida Engström och Frida Josefin Österberg var, men det var intet fel på övriga kvinnliga sångare. Frida Josefin Österberg som sjöng byxrollen Cherubin var helt perfekt för rollen ja hon är rent av ett fynd, med mycket bra scennärvaro och sångligt också mycket bra. Susanna sjöngs av Frida Engström och hon var också riktigt bra särskilt i andra akten. Grevinnan som sjöngs av Madeleine Jostedt Ulrici var mycket bra särskilt i sin stora aria ”Dove sono”. Alla tre har säkert en säkrad sångarkarriär framför sig och det skall bli oerhört roligt att få följa deras utveckling.
På herrsidan dominerade Figaro som sjöngs av Anton Ljungqvist och Pär Nilsén som sjöng grevens parti, men även här gäller det att även övriga herrar gjorde bra ifrån sig och Bartolo, som sjöngs av Emil Roijer får en extra pluspoäng för att han sjöng på skånska i dubbelrollen som Antonio och det hade ju varit roligt att veta tanken bakom detta ovana grepp.
Oftast när jag ser en föreställning så brukar jag ha invändningar vad det gäller scenografin, men denna gång anser jag att scenografin, som egentligen bestod av åtta dörrar på hjul med titthål fungerade alldeles utmärkt, särskilt som hela ensemblen tycktes totalt behärska tekniken med dörrarna. I övrigt bestod scenografin av den obligatoriska sängen denna gång en helt vanlig utdragbar bäddsoffa, men också ett par andra soffor och annat. Utmärkt var också skuggspelet som visade vad som hände på annat håll än på slottet.
På plussidan hamnar också orkestern under ledning av dirigenten Andreas Hanson, som jag nu såg och hörde för första gången, tror jag. Det lät mycket bra om orkestern, trots att den endast består av lite mer än ett tjugotal på taket. För så heter det ju oftast på Folkoperan, medan det på andra scener vanligtvis kallas för ”diket”.
Det här är Mia Bartovs sista uppsättning innan hon nu lämnar Folkoperan för internationella regiuppgifter. Det måste naturligtvis kännas bra för henne att avsluta sin sejour med en sådan här lyckad föreställning även om det är sångarna, ingen nämnd ingen glömd skall ha den största äran och erkännande av att ha genomfört en föreställning som får betyget MVG eller heter det VÄL GODKÄND med spets?
Musik: Wolfgang Amadeus Mozart
Libretto: Lorenzo da Ponte
Översättning: Britt G Hallqvist
Vill du läsa handlingen kan du besöka Mogens Operasidor
Medverkande i Figaros Bröllop:
Greve Almaviva: Pär Nilsén
Grevinnan Almaviva: Madeleine Ulrici Jostedt
Susanna: Frida Engström
Figaro: Anton Ljungqvist
Cherubino: Frida Josefin Österberg
Marcellina: Elisabeth Wanngård
Bartolo: Emil Roijer
Basilio: Simon Petersson
Don Curzio: Gustav Ågren
Barbarina: Heddie Färdig
Antonio: Emil Roijer
Produktionsteam:
Regi: Mira Bartov
Musikalisk ledning: Andreas Hanson
Musikalisk instudering: Lisa Fröberg
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Mask & peruk: Kerstin Olsen
Ljus: Mats Andreasson.
Läs mer om föreställningen på Folkoperans hemsida
Här kan du läsa vad Bo Lövendahl SvD ansåg om föreställningen
Här kan du läsa Eva Gustin, Teatermagasinet, syn på föreställningen
Här kan du läsa vad Expressens Lars Sjöberg ansåg om föreställningen
[…] Läs Kulturbloggens recension. […]