Skivrecension: Divine – A Divine Christmas

Divine – A Divine Christmas
Carpe Diem

När de tre tenorerna José Carreras, Plácido Domingo och Luciano Pavarotti strålade samman i början av nittiotalet och körde arenaopera för fulla hus var det lite som att deras karriärer var lite på dekis. Visst, de var (och är i den mån de är i livet) fortfarande affischnamn på sina respektive operahus, men de stora prestationernas tid var över för deras del. Dock medförde de tre tenorerna att många fler fick möjligheten att ta del av operans stora schlagerlåtar i en betydligt folkligare kontext än Scalan och Mettan.

Trion Divine som består av Gabriella Lambert-Olsson, Katarina Böhm och Caroline Gentele befinner sig mitt i sina karriärer och har alldeles nyligen tilldelats Kjerstin Dellerts stipendium. Folkligheten är vad som förena Divine med De Tre Tenorerna (även om det nu rör sig om två sopraner och en mezzo) även om det inte är fullskaliga arenakonserter, utan snarare intima små konserter runt om i land och rike för en publik som annars inte skulle ha tillgång till operans små örhängen.

Divine Christmas avviker på intet sätt från denna folknärhet. Det rör sig om elva låtar (plus en gömd bonuslåt som inte alla cd-läsare – däribland min – inte klarar att läsa av) bestående av en traditionell julrepertoar. Bland låtarna finns O helga natt, Stilla natt, två Ave Maria (Gaccini jämte Bachs) med flera, snyggt arrangerat för att sjungas i trio och faktiskt med en befriande avsaknad av julmossighet. Ok, flosklerna finns där i form av en och annan virveltrumma och andra klockiga slagverksinstrument ljuder. Men det hör liksom till, en julplatta är inte gjord för att lyssnas till, utan för att vara bakgrundsmusik. En låt som annars är värd att lyssnas på på riktigt är annars Mozarts Alleluja ur Exsultalte Jubilate där Gabriella Lambert-Olsson får komma till sin rätt.
Läs även andra bloggares åsikter om julskivor, opera, recensioner, musik