I helgen gjorde jag en av mina återkommande operaresor. Denna gång gick resan till Göteborg och premiären på Giuseppe Verdi´s ”Don Carlos” på GöteborgsOperan.
Om denna upplevelse kan du läsa mer här.
I söndags tog jag tåget till Köpenhamn för att se Alban Berg´s ”Lulu” av flera ansedd som förra århundradets mest inflytelserika operaverk. Efter att ha sett föreställningen anser jag nog att detta kan diskuteras, men mer om detta senare.
Det vi fick se och höra var den kompletta versionen med tredje akten av Eberhard Klokes version och detta innebar att det egentligen handlade om en urpremiär.
”Lulu” regisserades av den norske stjärnregissören Stefan Herheim och detta är en samproduktion med Den Norske Opera i Oslo och Semper i Dresden.
För scenografin svarade Heike Scheele. Och Michael Boder dirigerade.
Föreställningen har överlag fått ett gott mottagande av de stora tidningarnas recensenter och oavsett detta hade jag i alla fall bestämt mig för att se föreställningen dels på grund av att operan ingår i mitt abonnemang dels därför att det sägs att det ingår i allmänbildningen att ha sett Berg´s ”Lulu”.
Jag kom till operahuset ganska väl förberedd dels hade min gode operavän Björn från Lidköping informerat mig om sin upplevelse dels hade jag lyssnat ett antal gånger på en cd-inspelning där Karl Böhm dirigerade och bland sångarna märktes Evelyn Lear som ”Lulu” och Dietrich Fischer-Dieskau som Dr Schön, men att lyssna in musiken i förväg är en sak att höra den på ort och ställe kan vara två olika saker.
Enligt min bestämda uppfattning är musiken onjutbar för att inte säga helt ointressant. Det finns ingen som helst melodi, åtminstone kunde jag inte uppfatta detta.
Jag söker förgäves men jag kan inte hitta något stort i Alban Bergs musik och frågan är om ”Lulu” överhuvudtaget kan betecknas som opera. Ett ”teaterstück mit muzik” är nog närmare sanningen.
Scenografin var dock mycket imponerade och på sångarnas prestationer kan jag ju absolut inte klaga. Min kritik handlar helt om musiken som jag fann högst onjutbar och obegriplig.
En av de som har tagit intryck av Alban Bergs musik är kanske Alfred Snittke, men hans opera ”Livet med en idiot” innehåller i alla fall musik som det tidvis går att lyssna på och även njuta av.
Publiken verkade dock nöjd med framförandet, men om det bara gäller det sceniska eller också innefattar musiken vågar jag inte svara på. Jag tog tillfället i akt att prata med en operavän som också var på föreställningen i söndags, men hon kunde inte förklara storheten med operan annat än att säga att hon tyckte mycket om föreställningen.
Nåväl nu lämnar jag Alban Berg och hans värld åt sitt öde åtminstone fram till sjunde december då jag skall se ”Wozzeck” på Kungliga Operan och framtill dess skall jag njuta av Verdi, men framförallt Giacomo Puccini och kanske blir det tillfälle att lyssna till lite Strauss också, för om jag inte missminner mig helt kan vi njuta av Erika Sunnergårdh i en inspelning av ”Salome” från La Scala på ett antal SF-biografer i vissa städer tisdagen den 30 november.
SvD recensent Bo Löfvendals recension