Torsdagen den 28 oktober var vi på Metropolitan Opera i New York. Kvällens föreställning var Giacomo Puccini´s La Bohème.
Det är en opera som jag har sett ett stort antal gånger och därför var det ju inte mitt förstahandsval, men eftersom föreställningen ägde rum på min frus sextioårsdag fann jag det ju ganska rimligt att hon fick avgöra vad vi skulle se.
Alternativen var Boris Godunov och Don Pasquale med Anna Netrebko och den senare föreställningen gavs till 20% förhöjda biljettpriser, men när frågan hade diskuterats fram och tillbaka blev det alltså bestämt att vi skulle se La Bohème.
Det visade sig att bli en riktig succéföreställning!
Dirigent och sångare:
Dirigent: Roberto Rizzi Brignoli
Mimì: Maija Kovaleska
Musetta: Takesha Meshé Kizart
Rodolfo: Vittorio Grigolo
Marcello: Fabio Capitanucci
Schaunard: Edward Parks
Colline: Shenyang
Benoit/Alcindoro: Paul Plishka
Produktionsteamet:
Regissör: Franco Zeffirelli
Scenografi: Franco Zeffirelli
Kostymdesign: Peter J. Hall
Ljusdesigner: Gil Wechsler
Det är med andra ord den klassiska uppsättningen från 1983 och Metropolitan Opera är nog det enda operahus som kör samma produktioner så många är, men trots att det var för mig helt okända sångare så blev det en oerhörd fin upplevelse. Ja om sanningen skall fram så känner jag naturligtvis till Paul Plishka, honom har jag sett i otaliga föreställningar från Metropolitan Opera under årens lopp.
Scenografin var helt fantastisk och här sparas det inte på resurser, men inför varje akt utbröt det spontana applåder och andra aktens scenbild från Paris var en helt fantastisk upplevelse. Tredje aktens scenbild var också bra, men den hade jag lite svårare att förstå och där får jag nog konstatera att jag har sett bättre versioner, men 1 och andra aktens scenbild gjorde att jag nästan tappade andan och det gäller då särskilt andra aktens scenbild.
Bäst på plan tycker jag nog att Fabio Capitanucci, som sjöng Marcellos parti var. Vittorio Grigolo är ett namn värt att lägga på minnet för här handlar det om en kommande stor artist, men jag tyckte inte att hans röst passade så bra ihop med Maija Kovalevska, särskilt inte i första akten, men om sanningen skall fram så hyllade publiken honom energiskt efter varje aria, men jag tror att de delar min uppfattning om Mimi, som inte var någon dålig sopran, men hennes röst i första akten passade inte bra ihop med Rodolfo.
En verklig sensation hände när Musetta, som sjöngs av Takesha Meshé Kizart intog scenen. På typiskt amerikanskt maner hördes spontana applåder bara hon visade sig. Det är dock lite irriterande om än välförtjänt.
Utmärkt var också kinesen Shenyang, som sjöng Colline, men det var inget större fel på Schaunard, som sjöngs av Edward Parks, men de här två sistnämnda har ju relativt sett mindre roller åtminstone i förhållande till den övriga kvartetten.
Jag har konstaterat det tidigare, men det är ändå på sin plats att ännu en gång konstatera att operahuset vinnlägger sig om att besätta alla rollerna med det bästa som finns att tillgå.
Några ord om dirigenten Roberto Rizzi Brignoli, en för mig helt okänd dirigent, men han gjorde ett fantastiskt fint arbete som imponerade mycket på mig och någon till i sällskapet.
Som vanligt måste jag också berömma både orkestern och kören, denna gång förstärkt med en stor barnkör.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det blev en oerhörd fin operaupplevelse och till upplevelsen bidrog med all säkerhet att jag hade lyckats skaffa parkettplatser eller platser på Orchestra som det heter ”over here”. Det var också fantastiskt att se att de medverkande fick stående ovationer, hela parketten reste sig upp som på en given signal och det handlar kanske om tretusen personer.
Avslutningsvis vill jag också gärna framhålla helhetsupplevelse, med rundvandringen runt operahuset och särskilt Chagalls stora tavlor som fyller sidorna framför fönstren, med en fantastisk utsikt över Lincoln Plaza och det vackra fontänspelet, som tydligen är igång varje föreställningskväll. Det blir en kväll att minnas länge!
Läs även andra bloggares åsikter om La Bohème, Metropolitan Opera, New York
[…] På kvällen var det så dags för det gemensamma operabesöket, nämligen Puccini´s ”La Bohème. Från början var jag inte speciellt hågad att se ytterligare en version av La Bohème, men eftersom det var fruns födelsedag så fick hon naturligtvis först välja och självklart valde hon bort ”Boris Godunov”, men den såg jag ju själv redan i måndags. Det visade sig dock att det blev veckans bästa operaupplevelse, men mer om detta i ett särskilt inlägg. […]