Från premiären på Andrea Chénier – opera också för den som inte är operavan

En lång rad matta var utvirad ända ut på gatan och blixtrarna från fotograferna bländade i ögonen. Ljusblixtrarna for iväg ofta, det var många celebriteter som klev uppför trapporna in i Operan i Stockholm på fredagskvällen, den 22 oktober. Det var premiär för ”Andrea Chénier”, en opera där handlingen utspelar sig under franska revolutionen, som Mogens berättat om i Kulturbloggen.

Jag som verklige inte är operavan erkänner att jag var lite skeptisk till om jag skulle gilla det hela. Fyra akter lång också. Men det visade sig att akterna inte ens var 45 minuter, så det blev som en vanlig teaterföreställning i längd, men en längre paus där vi kunde ta något att dricka. Det gick väldigt fort och sanningen är att jag hade så kul att jag lugnt hade klarat att se ett par akter till.

Handlingen, om bakgrunden till varför människor gjorde uppror och slängde ut en förtryckande överklass, är väl tyvärr aktuell på sitt sätt fortfarande. Usla villkor har människor världen över. Vi kanske skulle behöva en fransk revolution, fast mindre blodig. Men revolutionen löste inte allt. Nya makthavare spionerade på meningsmotståndare och inte bara det, korrupta makthavare såg till att få bort fiender eller kärlekskonkurrenter genom att beskylla dem för att vara fiender till revolutionen och staten.

Scenografin är helt enorm, den får allra högsta betyg av mig. Kläderna var roliga, ja helt fantastiska och en enorm färggrann prakt. Det är en hel del komedi och humor i föreställningen också, utan att den tappar allvaret i ämnet.

Sånginsatserna ur operaperspektiv kan jag inte uttala mig om. Jag som inte ens kan skilja på en baryton och en tenor. Men det var bra musik och publiken applåderade och ropade ”Bravvo” med jämna mellanrum. Det är väl så det går till på opera.

Mitt råd är: om du funderat på att gå på opera men inte är operavan: gå på Andrea Chénier, det är en opera också för den som inte är operavan.

Kändisar jag såg där? Horace Engdahl, ledamot av Svenska Akademien och tidigare dess ständige sekreterare, var där tillsammans med sin fru Ebba Witt-Brattström.
Arne Weise såg jag ila ner får trappan efteråt, jag såg moderaternas finansborgarråd.

Om Andrea Chénier, Opera i fyra akter, från Operans hemsida:

Giordanos opera, som inte synts på Operan sedan 1909, är en bred fresk över franska revolutionen, dess hopp och fasor, skildrade i starka, livfulla bilder med ett galleri av fängslande bifigurer. Skalden Chénier kämpar för frihet, kärlek och poesi, betjänten Gérard blir revolutionsledare för att hämnas förtryck och orättvisor. Båda älskar Madeleine, en bortskämd aristokrat. Hennes liv förändras när hon kastas ut i ”terrorns” Paris och får erfara såväl mänsklig lumpenhet som offervilja. Revolutionen äter sina egna barn och kärleksparet går till giljotinen med höga C.

Musik: Umberto Giordano
Text: Luigi Illica
Scenografi: Hartmut Schörghofer
Kostym: Corinna Crome
Ljus: Hans-Åke Sjöquist
Koreografi: Edvald Smirnoff
Regi: Dmitri Bertman

Framförs på italienska med svensk översättning på textmaskin.

Foto: Carl Thorborg

Läs även andra bloggares åsikter om Andrea Chénier, opera