Ezio kan lätt ses som en välbevarad hemlighet, vilket de också själva framhåller på den officiella hemsidan. Trots att de har funnits i två decennier och gjort sex studioinspelningar har det varit relativt tyst om dem i media. Närmast det stora genombrottet var när blivande premiärminister hade valt en låt av dem i ett radioprogram på BBC.
Första spåret ”A Small Dream” där sångaren Ezio Lunedei beskriver hur hans flickvän drämmer till hans katt med en tidning har hitpotential tack vare vissa likheter med John Mayers slagdänga ”Who Says” från 2009. Låten ”Supermarket” är ett litet sömnpiller med ljudet av syrsor som kompar treackordsstrukturen och blir lite trubadur-på-Stadts-uteservering och i ”Bruce Springsteen” försöker man låta som låtens namne. Låten ”Bicycle” inleds med frasen ”I love being drunk on my bicycle, it makes me feel just like I can fly” och kanske bara därför är det sannolikt att den här kommer att bli släppt som singel eller åtminstone omtolkad av Ezio-coverbanden som finns därute (det finns ett par stycken).
För övrigt höjer inte This is the Day på så många ögonbryn. Kanske att bandet i två decennier figurerat som en väl bevarad hemlighet gjort att bandet behålla sin musikaliska röda tråd genom alla år och resultatet i deras sjunde album blir sålunda en rätt likriktad folkmusikplatta med tydliga singer-songwritervibbar och en gnutta motorvägsrock de få gånger det blir upptempo.
Läs även andra bloggares åsikter om Ezio, musik, recensioner, skivnytt