Det här tänker Kulturbloggen inte missa:
28 februari – Lund, Färs & Frosta Sparbank Arena
1 mars – Stockholm, Cirkus
Då spelar The National i Sverige.
Pressmeddelande:
”Making something heartfelt is our only concern”, förtäljer The National från Brooklyn på någon hemsida. I en mening summerar de därmed inte bara sin egen musik, utan sätter fingret på den nerv som präglat 2000-talets våg av amerikansk, expressiv indierock.
Det handlar om nära livet-upplevelser, om musik som vill förmedla något kännbart. Men där samtida fenomen som Yeasayer, Band Of Horses och Local Natives står för det naturnära och folkliga, representerar The National något mer elegant, något förfinat, och framförallt något uppriktigt utelämnande.
Mitt emellan mainstream och underground, på avstånd fast nära, rastlös men ändå gripande, skär musiken fåror på ställen i människors känsloliv de inte alltid vill exponera. Sångaren Matt Berningers omskakande baryton berättar om utelämnande mot en fond av bitterljuva molltoner som skapar lika visuella som emotionella sinnebilder. Man ska akta sig för The National om man är rädd för att påminnas om sin egen längtan och sina sköraste hemligheter.
Men på något sätt kan inte världen värja sig. Med genombrottseposet Boxer (2007) bara några år bakom sig har The National sett sina urbana bekännelser komma längre än någon hade trott. Såväl R.E.M. som Arcade Fire har bett om deras turnésällskap, och låten ”Fake Empire” valdes att tonsätta Barack Obamas segermöte i Chicago den där natten för drygt två år sedan.
Och med High Violet (2010) har The National slipat det djupblå, dramatiska uttrycket så att den som vistas i dess närvaro får vara med om ett av de där tillfällena när musik inte bara blir underhållning, utan ett uttryck för mänsklighet.
Vi ser ut genom fönstret på natthimlen. Ljusen från storstadskvällen spelar mot de lågtgående molnen, och The Nationals soundtrack sammanfattar vad vi hoppas på men inte alltid når.
Läs även andra bloggares åsikter om Tha National, Malmö, Stockholm, Cirkus, konserter, musik, popmusik