What We Do Is Secret – dag 2

Bilden ovan är från Lovvers spelning på WWDIS-festivalens andra dag, på Strand i Stockholm.
Kulturbloggens duktige fotograf Anders L var där. Fler bilder finns på hans sajt.

Strand ligger så underbart med uteservering längs med vattnet och utsikt över bron. Vad får oss att lämna uteserveringen och träda in i en murrig mörk lokal den sista kvällen i juli 2010? Kärlek till indiemusik? ag vet inte. Men jag vet att det alltid är intressant när Lugers Joel Borg har ett finger med i urvalet av musik. Det är alltid något eller några band som kommer att vara bandet alla pratar om, om låt oss säga två år. Det slår inte fel.
Du har väl inte missat Kulturbloggens intervju med Joel Borg?

Nå hur var då dag 2 på What We Do Is Secret?
Först ut var The Vanjas. Sångaren och frontkvinnan var iklädd svart åtsittande klänning som bara trådsmala som hon kan bära.
Det var svängig pop och ett av kvällens bästa band, visade det sig.

Nästa band ut på scen var ”Gordon fights” med tung punkig blues med många influenser av psykedelisk rock.
Oväsentligt för musiken, men ändå: bandet består av otroligt söta pojkar med långt hår, sångaren med mörklockigt långt hår nästan ner till midjan. I alla fall såg det ut så på långt håll. Bandets basist var undantaget, som har kort hår.

Det är något med ljudinställningarna i Strands lokaler och något med hur lokalen är byggd: lågt i tak för att vara en konsertlokal och väldigt långsmal. Alla konserter låter väldigt skräniga där. Till och med band som är mer popiga blir punkband med dessa ljudinställningar. Eller så var det kvällens ljudtekniker som valt att ställa in ljudet så att det skulle låta skränigt. Alla band lät därför rätt punkiga och mer punkiga än de brukar låta på skiva och MySpace.

Ett exempel är ”Division of Laura Lee”, som visserligen har mycket av punk i sin musik men som ändå lät mycket mer utpräglat punk än bandet gör på skiva.
Du har väl inte missat Kulturbloggens intervju med Division of Laura Lee?

Men nu har jag gått händelserna i förväg. Före Division of Laura Lee spelade ”Bäddat för trubbel” och då gjorde det inget att ljudet var inställt på punk. Nu handlade det om ren punk.

När så ”Division of Laura Lee” gick upp på scen var det en av de band vi hade väntat mest på. De spelade överlag sina mer hårdare låtar och bjöd också ett spår från ett kommande album.

Sedan var det dags för ett riktigt hardcore band, ”r Henry Fiats Open Sore ” med hård punkrock, skränrock med skriksång, iklädda masker som gav vibbar av bankrånare.

Nästa band, det brittiska ”Lovvers” lät riktigt, riktigt bra redan på sin soundcheck. De spelade först tre rocklåtar med mycket sväng i turbofart och sedan kom en låt som jag tyvärr inte vet vad den heter, men nog var kvällens bästa låt. En lite långsammare, melodisk indiepoplåt.

”Henry Fiats Open Sore” spelar punkigt och passade väl därför bra ihop med ljudsystemet i lokalen och sedan sist ut var bandet ”Love Is All”.
Göteborgsbandet med sångerskan Josephine Olausson är säkra musiker och Josephines spel på keyboard bröt igenom de bulkiga ljudinställningar på bra sätt. Det är som om melodier bara kunde tränga igenom med instrument som keyboard.
”Love is all” var en bra avslutande höjdpunkt på denna tvådagarsfestival.
Göteborgsbandet har inte riktigt blivit känt i Sverige och är mer känt i indievärlden utanför de svenska gränserna.
Här finns lite uppgifter om dem i den engelska versionen av Wikipedia:

Love Is All is a five-piece indie pop band from Gothenburg, Sweden. It releases songs in English. Paste Magazine has stated that it makes ”infectiously lo-fi punk rock laced with saxophone and melodic vocals”.

Här är förresten några bilder från WWDIS dag 1.

LÖRDAG 31 JULI
19.30 The Vanjas
20.00 Gordon Fights
20.30 Bäddat För Trubbel
21.00 Division Of Laura Lee
21.30 Bombus
22.00 Lovvers
22.45 Henry Fiats Open Sore
23.15 Love Is All

Läs även andra bloggares åsikter om musik, musikfestivaler, Stockholm, WWDIS, indie, punk, rockmusik