Håkan Broström
Better Days
4
Inspelad 10-11/6 2025 i Yardhouse Studio Stockholm
Voe Records
Releasedatum: 5/11 2025
Saxofonisten, kompositören, arrangören och bandledaren Håkan Broström har gjort signifikanta avtryck under cirka ett halvt sekel, främst inom jazz. Senaste åren har han varit särskilt flitig i inspelningsstudios vilket färskaste skivsläpp är ännu ett bevis på. Broström är en av våra mest respekterade inom en vidsträckt genre och pendlar mellan att spela i mindre sättningar och storband. Känd som en av solisterna i Norrbotten Big Band startade han parallellt sitt egna New Places Orchestra. Senast de blev omskrivna av mig var med Viktoria Tolstoy på Valand för några år sedan. Mannen som varit medlem i Peps Blodsband har recenserats av undertecknad ett inte ringa antal gånger, både live och på skiva. För två år sedan åktes till Lerum för att höra sjuttioåringen i prominent kvartett med Joey Calderazzo, Martin Sjöstedt och Karl-Henrik Ousbäck, vilket resulterade i fyllig och entusiastiskt hållen text.
Föreliggande skiva befäster statusen med sju spänstiga alternativt ljuva original. Hans kvartett består av tre musiker vilka inte ens är hälften så gamla. De är identiska med medlemmarna i Britta Virves trio. Virves själv vid flygeln kompletteras av oerhört lyhörd rytmsektion, nämligen trumslagaren Jonas Bäckman och på kontrabas den från Göteborg bördiga Jon Henriksson (som också har eget band och släppt plattor vars musik signeras basisten själv). Tror det var vikarie för Virves när jag senast hörde Broström på kvartett på Utopia. Better Days sägs fånga nuet genom att på samma gång blicka mot framtiden med värme och nyfikenhet. Åldersskillnaden märks inte alls hos de som saknar rutin, utan från dem visas både fräschör och mognad.
I öppningsspåret tar up tempo-temat tag i en omgående. Samarbetet kvartetten förenats i märks omgående i denna exalterande melodi i dur. Efter att titellåten lagt ribban svänger det skönt med energiska fraser i Nikita. Och när Virves och rytmsektionen tar vid jublar jag. De gör att jag dras in i musiken, vill följa med i deras förehavanden. Om andan faller på kan teman ges komplexa mönster. Oftast rör det sig emellertid om rätlinjiga, om än stundtals avancerade, linjer som ger utrymme för improviserade partier. Melodier hemmahörande i en slags mainstream vilka stundom tillförs en spirituell ådra. Broström skiftar snyggt emellan alt och den ljusa sopransaxen. Någon enstaka gång kan hans spel på sist nämnda instrument bli nära nog för intensivt för mina öron. Fast han är obestridligen en lysande instrumentalist med en ton konnässörer kan identifiera.
Vad som gör skivan så njutbar att ta till sig, är framför allt att de fyra bildar en enhet. Hur man kommunicerar, uttrycker sig unisont eller ger understöd till musikern i framkant, gör den värd att lyfta fram i skivfloden. Blir allra mest förtjust i melodier där dynamik och reflektion prioriteras. As Long As You Are Here heter en fin ballad. Kompositionerna håller frapperande hög nivå, även om det är ofrånkomligt på det viset att samtliga inte attraherar i lika hög grad.
I mer än sex minuter exekveras ystra idéer som tycks plockade från standards i fullträffen Memories To Share. Skulle vara intressant att få reda på hur processen att skriva går till. Vad och vilka utgör inspiration till det färdiga resultatet? Vilka är förebilderna? Förvisso visst finns som nämnts en en självständig stil. Britta Virves utvecklade melodiska öra får också komma fram i ett par ytterst angenäma solon. Hon hade gärna fått exponeras än mer. På Mikka och i andra sekvenser fröjdas man åt batteristens samspel med just nämnd pianist. Paret befinner sig verkligen intuitivt på samma våglängd. Jonas Bäckman har senaste åren varit en livefavorit jag haft förmånen att höra oräkneligt antal gånger då han frapperande ofta spelat i Göteborg. John Henriksson fungerar här genomgående som ett sammanbindande ypperligt kitt utan ha framträdande position.