Robin Hood är premiärfilmen på filmfestivalen i Cannes. Så för ovanlighetens skull fanns det stränga restriktioner kring förhandsvisningen:
Vänligen repektera därför att inga recensioner av filmen får publiceras förrän tidigast på morgonen den 12 maj.
Självklart respekterar man en sådan sak. Vad skulle hända annars? Man skulle givetvis inte få fler inbjudningar.
Men nu är det den 12 maj och vi får berätta att äntligen kommer det en riktigt härlig äventyrsfilm, storslagen. Russel Crowe är helt rätt i den rollen.
Filmen är längre än normallängd, 2 timmar och 20 minuter, dock upplevs den aldrig som lång. Jag glömde bort tiden och var helt inne i filmen.
Svenska Dagbladet berättar om bakgrunden till filmen:
Scotts version av Robin Hood faller in i en allt mer förekommande kategori av nytolkningar, där det innovativa elementet utgörs av att skildra huvudkaraktärens rötter. Precis som Batman begins beskriver Bruce Waynes förvandling till superhjälte i lädermundering, ser vi här hur Sir Robin Longstride förvandlas till Sherwoodskogens noble slagskämpe. Handlingen är förlagd till 1100-tales slut, där Robin Hood återvänder till sin engelska hemby efter att ha krigat i det tredje korståget. Ihop med sina vapendragare bekämpar han sedan den lokala sheriffens förtryck. Scott är uppenbart fascinerad av den historiska kontexten kring legenden om Robin Hood.
Jag ser att Aftonbladets Jens Peterson också gillar nya versionen av Robin Hood:
Det är den femte filmen Ridley Scott och Russell Crowe gör ihop. Robin Hood liknar mest första fullträffen ”Gladiator”. Samma sorts intensitet, samma folkliga uppror mot en tyrann. Och samma utryme för skickliga skådespelare mitt bland alla specialeffekter, stuntmän och snyggt återskapade historiska platser. Cate Blanchett och Max von Sydow är mycket bra vid sidan av Russell Crowe.
En gammal matinehjälte har fått nytt blod. Det är mycket uppfriskande.
Ja det var så jag kände också när jag gick efter visningen. Äntligen ett riktigt klassiskt bioäventyr. Jag vill inte analysera den mer, jag är ingen filmvetare. Jag vet bara att om jag ska sitta på en film som är två timmar och tjugo minuter och inte tänka på tiden en enda gång, då har den träffat rätt för mig i alla fall.
Robin Hood själv, om han nu nånstans bland alla själar, kan uppleva filmen bör vara glad att äntligen komma ur Disneyversionen och koltåldern.
Det här känns som en film för mig! Jag gillar 1100-talet, och lite äventyr, och Robin Hood känner jag ju till sedan tidigare;) och när Lady Marion blir lite mer ”bitchig” kan den ju vara riktigt sevärd.