Crescenterna – Kollektivet Livet – Betyg 4
Det är något som händer precis framför ögonen på oss. Crescenterna kliver upp på den lilla scenen på Kollektivet Livet men som numera heter stora scenen, då Kollektivet blivit med en liten scen. Känslan är allt annat än liten. Publiken har redan tagit deras parti, innan första tonen ens hunnit landa. Längst fram står ett kompakt block av unga tjejer, som om de redan hittat sitt band, sin röst — och nu väntar på bekräftelsen. De kan varenda rad, och har väntat på att få skrika den tillbaka till bandet.
Crescenternas indiepunk fladdrar mellan politisk frustration och skrikvänlig romantik. Det är inte analysvänligt, det är inte polerat, men det är precis där styrkan finns. Det låter som en generation som inte orkar fylla i blanketter, som hellre kastar dem i luften och ser var de landar. Texterna är ofta lika korta som ilska kan vara, och lika direkta. Publiken sjunger med som om de fått hemläxa i förväg — och klarat den, med bravur.
Bandets energi är rå, men inte slarvig. Trummorna driver, gitarrerna känns nästan stressade av allt de vill få ur sig. Sången landar någonstans mellan uppgivenhet och en triumferande “ni kan dra åt helvete”. Det är inte perfekt, men det behöver det inte vara. Det är istället väldigt nära ett genombrott — och ännu närmare något ärligt. Något jag verkligen älskar, och utvecklingen från när jag såg dom första gången är enorm. Det här är riktigt riktigt bra.
Setet avslutas med ”Stockholm city sönder”, där publiken redan i introt vet vad som är på gång. När raden “vi skulle få leva här” vrålas ut, den som så tydligt stulits från Ebba Gröns Die Mauer, känns det inte som en homage, utan som en stöld med avsikt. Crescenterna gör den till sin egen, riktad mot dagens Stockholm snarare än en delad stad. En markering snarare än en flirt.
De säger inte att framtiden är deras. De tar den bara. Och kanske är det just därför Crescenterna står precis där de står nu: på kanten, redo att ramla framåt. En liten scen, ett fullsatt rum — och ett band som känns större än båda. Det är bara en tidsfråga innan resten börjar fatta det också. Längtar redan till nästa spelning, VI SKULLE FÅ LEVA HÄR.