Kulturjournalisten Ulrika Kärnborg har skrivit en artikel på Aftonbladet Kultur om varför inte vem som helst kan skriva en recension och varför kulturjournalistiken behövs.
Jag håller till stor del med henne.
Hon skriver bland annat:
För det är inte bara kulturjournalistiken som krisar. Flera av de stora kulturinstitutionerna står under sån ekonomisk press att de håller på att kollapsa, och risken är att vi inte förstår vilken roll de har spelat, förrän det är försent.
Vid en viss tidpunkt blir det nämligen försent. Sverige är ett litet land, utan lång kulturell tradition, och det som har raserats går kanske inte att reparera. I stället för den avskydda ”kultureliten”, får vi en kultur för eliten, och då är hela den demokratiseringsprocess som arbetarrörelsen satte igång, tillintetgjord. Då är vi tillbaka i 1800-talet.
Synd bara att inte de som styr och ställer på de traditionella medierna gör det. För som Aftonbladets förstasida ser ut just nu till exempel där toppnyheterna är vädret till Valborg och om en låt som Idol-Erik spelat in, som är fyra år gammal.
Då är det ändå en ganska bra dag, vissa dagar är det bara skvaller och kändisbevakning som är på topp.
Sedan kommer det förstås en sådan där rad som visar att Ulrika Kärnborg inte alls har koll på samma del av kulturbloggosfären som jag har. Hon skriver nämligen:
Om inte högkvalitativ journalistik i rikstäckande medier kan fortsätta att existera, vad ska bloggarna blogga om?
Det finns en mängd bloggar som inte alls tar upp samma saker som de traditionella medierna. Några bloggar är väldigt bra. Men det är inget som de traditionella mediernas journalister har koll på.
De traditionella medierna skriver i stort sett om samma saker, om samma musik, samma teaterföreställningar och samma filmer.
Det finns en enorm mängd andra artister som har en stor publik och som inte tas upp i gammelmedierna. Tänk bara på hårdrocken, som förmodligen är den största musikgenren i Sverige. Och tänk på operaintresset som är så stort att Folkets Bios direktsända livesändningar från New York-operan som är slutsålda runt om i landet.
Eftersom de stora medierna i stort sett springer efter samma bollar finns det en mängd annat inom kulturvärlden som aldrig tas upp där. Det behövs verkligen kulturbloggar som tar upp allt detta.
Tänk på jazzen, hur lite som den syns i gammelmedier, tänk på reggaemusiken som bara tas upp när polisen gör drograzzior på Uppsalafestivalen.
Men nu är detta inget som kulturjournalister som Ulrika Kärnborg räknas som kulturell kvalitet, kan jag tänka mig.
Det finns en stor osynlig kulturvärld som lever och frodas, fast den alltid har usla förhållanden. Och om inte det fanns bloggar som tog upp det syntes de ännu mindre.
Men det är också sant att det finns en stor mängd bloggar som bara bloggar om sådant som redan finns i gammelmedierna. Det är sant. Vi på Kulturbloggen är en mix där: vi gör båda delarna: vi har en mängd intervjuer och egna saker vi gör, men vi tar också upp sådant som finns i gammelmedier.
Nå, åter till urfrågan: behövs kulturjournalisterna?
Absolut. De flesta bloggare bloggar på sin fritid; en del är mycket kunniga inom sitt område och kan skriva recensioner som är minst lika djuplodande som gammelmediernas journalister, andra skriver mer ytligt. Men: ta en titt på filmrecensioner och musikrecensioner hos på gammelmedier: ofta är de kortfattade och inte alls något att yvas över. Ett exempel här, en recension i Aftonbladet av en skiva. Recensionen består av fem meningar.
Det är kortare än de flesta bloggars recensioner.
Så nja, är kulturjournalister så mycket duktigare än bloggare?
Eller är de så att vissa journalister har lyckats charma in sig hos kulturredaktionernas chefer och fått jobben som väldigt många andra skulle kunna göra lika bra?
Det är nog väldigt bra för kulturjournalistiken och framför allt för kulturen att det finns många fler sätt att nå ut idag än via kulturjournalisternas filter.
Fredrik Segerfeldt har också bloggat om Ulrika Kärnborgs krönika liksom Axess.
Läs även andra bloggares åsikter om kultur, journalistik, medier, kulturpolitik