Linnea Jonsson
Hive Mind
4
Inspelad i Atlantis Stockholm 3-4/1 2025
Producent: Linnea Jonsson
Prophone Records (Naxos distr)
Releasedatum: 3/10 2025
Trumpetaren och kompositören Linnea Jonsson examinerades från Kungliga Musikhögskolan 2021. Hon har till min gjädje gjort avtryck i flera renommerade storband och året efter kom debuten. Rosade albumet i Orkesterjournalen, bevistade releasespelning på Nef och konsert på festival i Trollhättan. Senaste åren har hon spelat i exempelvis New Places Orchestra, Bohuslän Big Band, Radiojazzgruppen och samarbetat med Magnus Lindgren, David Ritschard(!) och Magnus Uggla(!).
När nu uppföljaren till Fragments of Spring släpps ligger fokus snarare på betydelsebärande sound än noga utmejslade melodier som förenar skönhet med spänning. Förvisso framskrider kompositionerna på ett ytterst angenämt vis. Musiken är inte oväntat en smältdegel av inspirationskällor. Sägs vara hämtad från exempelvis ECM-estetik, nordiska jazzpionjärer och dagens kreativa klimat i New York. Jonssons vision utgår från hur allt hänger samman, är sammanbundet., Enligt skivbolagets pressrelease fångar albumets soundscape en skandinavisk melankoli med ungdomlig inramning, genom att bege sig iväg bortom genrens konventioner. Att albumet blivit så lyckat beror på att detta gjorts utan att tillkrånglade passager adderats. Istället erbjuds lyssnaren oupphörligen en färd in i ett inbjudande universum. med målsättningen att skapa utan press, utan att behöva bevisa något och att i förlängningen se kompositionerna som en inre resa.
Förträfflige instrumentalisten från Västerås har skrivit sju av albumets låtar. Writing In Water är signerat Lars Jansson. En dröm förverkligades när denne legendar som likt Jonsson praktiserar meditation ställde upp. Med tanke på att det på cd:ns omslag anges featuring Lars Jansson hade jag dock förväntat mig att hör fler urskiljbara insatser från honom. Rytmsektionen består av batteristen Henrik Jäderberg och Johan Tengholm på kontrabas medan Bjarni Már Ingólfson lirar atmosfärisk gitarr. Jansson medverkar på fem kompositioner varav en av dem på orgel. Lina Lövstrand gästar på Scandinavian Blues med altflöjt och Isidor Abdelkader lägger percussion i So Hum. Den unge islänningen som var med på debuten leder trio med rytmsektionen och på Hive Mind får han trevligt nog breda ut sig i ett par sekvenser. Han är absolut en av skivans behållningar. Jansson som jag ofta haft ynnesten att höra live och ibland recensera behöver ingen presentation. De andra ur en yngre generation tillhör definitivt den etablerade skaran frilansare.
Som lyssnare och även som recensent vill man att varje nytt verk ska tillföra något, inte låta som något man alltför väl känner igen. Rimligt att anta att också utförarna drivs av viljan att sticka ut, motsatsen till att vara en epigon. Åtminstone i teorin är ju variablerna/ tonföljder oändliga. Filosoferade i dessa banor efter att studerat kompositionerna på Hive Mind flera gånger, med och utan hörlurar. Har förvisso hört liknande sound, men Linne Jonssons nya inriktning känns alltigenom fräsch, andas nyhetens behag! Blir förtjust i sekvenser där musiken öppnar upp, blir till luftiga soundscape. Finns i botten av denna farkost driven av infallsrika svepande toner ett påtagligt allvar Slås av den remarkabla klangen och akustiken vars distinkta och samtidigt mjuka ljud Niclas Lindström ska kreddas för. En fröjd öronen!
En anmärkning i marginalen är att ett bollplank troligen skulle ha bett Jonsson fundera på sin position. Vid några tillfällen hade utforskande, framvällande låtar mått bra av att hon trätt tillbaka en aning, till förmån för andra. Vänner av trumpet gläds nog istället för att hon ställer sig i framkant i sina dynamiskt luftiga kompositioner. Med oklanderlig teknik och personlig ton bevisar Jonsson tveklöst att hon tillhör toppskiktet i landet. Här finns som påpekas i pressrelease både styrka och innerlighet.
Avrundar med några utmärkande drag. Det närmast obligatoriska bas-feature inslaget dyker till slut upp i finalen vars titel är Dream Department. Humblebee framstår som ett av albumets mest intressanta alster, inte minst för att Jäderberg och Ingólfson avlöser varandra i delikata solon. Trumslagaren har senaste åren klivit fram som jämbördig med vad jag tippar på är ungefär jämnåriga kollegor som Jonas Bäckman, Konrad Agnas, Adam Ross, Ossian Ward och Karl-Henrik Ousbäck. Singeln Conversations In The Night är nog mitt favoritspår. Isländske gitarren och veteranen från Ljungskile sätter sin prägel på denna ballad med kontemplativa solon. Betygssystemets snäva ramar är en utmaning. Jag landar i 4+ då fullpoängaren är snubblande nära. Värt att allra sist understryka att musiken behåller sin höga nivå utan att bli motsträvig, laddad med friktion.