• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Burleskens banerförare bjuder på ståtlig sång och berörande biografi – Den sista Primadonnan på Lunchteatern Göteborgs Stadsteater

30 april, 2025 by Mats Hallberg

v 16 2025

Foajébaren Göteborgs Stadsteater

Manus: Carl Ewerth/ Dan Yin

Regi: Sonja Gube

Pianist: Lars Sundqvist

Teknik (ljus & ljud): Arctur Hernández Chárraga

Denna betraktelse borde ha skrivit för cirka tio dagar sedan. Då var berättandet som ramades in av ett knippe mer eller mindre livsavgörande sånger i betydligt färskare minne. För att inga oklarheter ska råda om tidpunkt ska sägas att jag valde att bevista påskveckans final på Skärtorsdagen. Då serverades lämpligt nog en god påsktallrik. Vad ska jag skylla på? Lathet, skrivkramp igen eller föga framgångsrika försök att få fram uppgifter om Carl Ewerths cv. Regissör Sonja Gube meddelar efteråt att estradören och imitatören ska fylla sjuttiofem år. Jag har definitivt sett honom i show om Zarah Leander på SVT, men kan ha varit premiär för min del live. Jag bjöds in av Lunchteaterns tekniskt ansvarige som blev förtrollad, tillstod att han under alla sina år inte upplevt någon jämförbar föreställning. Känns så klart udda att Den sista primadonnan sätts upp i denna omgivning där han ackompanjeras av, får man förmoda, sin vapendragare Lars Sundqvist vid flygeln.

Med tanke på att jag igår fick en dos skönlitteratur präglad av Värmland – mer specifikt vindlande expertutlåtanden om Juloratoriet av författaren Lars Andersson – kan det betecknas som slumpens skönhet att Carl Ewerths historia även den utgår från landets kanske främsta litterära landskap. Vi reser in i skogiga landskapets hjärta och ut ur det med en klarsynt, tillbakablicka ciceron. Enligt egen utsago lärde Selma Lagerlöf honom att fly till fantasin medan Kejsaren av Portugallien och Fröding inympade galenskapens ådra. Mormor med sin starka tro på Jesus fanns mitt i denna saliga röra. En värmländsk skröna från urskogen bland präster och kossor som förunderligt nog är sann, hur otrolig den än verkar. Uppväxten var strikt, Missionshuset en knutpunkt. Mamma fastnade dock för Karl Gerhard som hördes på radion. Ewerth tycks i barndomen varrit en orolig sökare, i vars tolvåriga jag en aldrig slocknande gnista antändes när han upplevde divan Zarah i Karlstad. Könsöverskridande artister lockade. Monologerna om vilsenheten i barndomen bland jägare, skidåkare och fotbollsspelare är sorglustigt komiska, fast han i samma veva hos psykologen yppar suicidala tankar.

Vad som träffar mottagarna i hjärtat är hängivenheten parat med Sonja Gubes effektfulla regi. Antar att det är hon som lanserat upplägget. Ta i och bre på så mycket som möjligt utan överslag när odödliga melodier tolkas, stycken ur operetter, chanson eller kupletter vilka blivit till signaturer för Edith Piaf, Karl Gerhard och nämnda självupptagna stjärna. Vi ges grandiost utlevande versioner av exempelvis Padam, Padam, Jazzgossen jämte hits skrivna för Zarah Leander. Sundqvists avmätta anslag till vilken ibland en kongenial nerv adderas, vittnar om tonvis med rutin. En vana vid att befinna sig i skuggan av den pompösa persona Ewerth antar, jämte förmågan att framhäva slagkraftiga örhängen. En enda gång behöver den flexible pianisten hjälpa huvudpersonen på traven.

Kontrasten till berättandet ur den egna biografin kunde inte vara större. För monologens grundackord är återhållsamt, fast innehållet är mustigt och drastiskt. Ibland övergår flödet i gestaltande berättande, med drag lånade från estradören Ewerth. När skillnaden mellan honom och de andra i klassen eller i samhället påvisas blir det både drabbande och roande. En passage bränner till med en sjusärdeles kraft. Mammas sladdbarn kör han stolt omkring i barnvagn, misstas för att vara fadern. Evas liv ändar när hon i tonåren en svarttaxi.

Flera klädbyten ingår i föreställningen. Carl Ewerth tycks trivas lika lika mycket att ekipera sig i skinnkostym som i prålig päls och boa. Valet av klädesplagg beror på vem han ska föreställa sig, sig själv eller någon stjärna från en svunnen epok. Det är inte osannolikt att denne galjonsfigur inom burlesk-scenen återkommer på begäran. Till viss del kan hans gärning associeras till Rikard Wollfs, en artist jag såg retrospektiv show av på Lorensbergsteatern för kanske tolv år sedan.

Med full satsning genom avsiktligt överdrivet uttryck, avsevärda röstresurser och en hudlös berörande historia framställd med helt andra tonfall, fångas publiken, oavsett om de kan känna igen sig i utanförskapet. Det är dråpligt och musikaliskt fulländat, ibland sorgligt och genomgående storslaget.

OBS Beklagar oskärpan i mobilbilderna tagna på långt håll.

Arkiverad under: Scen, Toppnytt

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in