13/3 2025
Råda Rum i Mölnlycke
Moderna Råda Rum drivs av Råda församling. Visionen är dock att huset ska vara en mötesplats för alla oavsett trosuppfattning och det byggdes ut för inte så många år sedan. Rymliga huset vackert beläget på en höjd har en speciell plats i hjärta. Härifrån utgick konfirmationtåget jag gick i täten för och pappa ligger begravd alldeles i närheten. Bussförbindelserna fungerar utmärkt och utbudet lockar. Brukar besöka Råda Rum flera gånger om året, vilket också inkluderat ett par minnesstunder efter begravningar.
Ansökte denna gång om att stå på gästlista eftersom jag missat Andreas T Olssons tidigare monologer. Hade förmånen att uppleva honom tillsammans med veteranen Claes Eriksson och högvarvs-estradören Per Andersson i Anakronisterna, ett gemensamt projekt jag fann ojämnt även om det givetvis ägnades en ingående recension tack vare ett antal höjdpunkter. Olsson gör i sin kabaré en poäng av att alla börjar någonstans. I hans fall i Uddevalla där er skribent låg i lumpen ungefär vid samma period skaparen av kabarén kom till världen. Diversifierat cv, språkbehandling samt scennärvaro är av den art att han sannerligen förtjänar epitet renässansmänniska. Arrangören framhåller ett flertal imponerande meriter för mannen som tillsammans med sin tidigare sidekick pianisten Carita Jonsson – hon har setts på Hagateatern, i komiska duon Lennart & Anna-Karin och i ett par uppsättningar med Lisbeth Jonsson – genomför sin underhållande show under 75 minuter. Den har spelats på Soppteatern i Kulturhuset där Olsson, passande nog, nyligen utsetts till konstnärlig ledare. Vad han kallar kabaré innehåller enligt pr-texten roliga och rörande inslag om vartannat när vitsar blandas med vitterhet. En beskrivning duon lever upp till till fullo.
Utan att riskera att bli långrandig kan nämnas att Andreas T Olsson (fanns en elev i klassen med samma namn får vi veta och fröken skilde dem åt på detta vis) är eller nyss varit aktuell med ovan nämnda Anakronisterna och omtalade monologen Kulturbärarna. Han har varit mångårig krönikör i GP och Bohuslänningen, ingår i Dramatens fasta ensemble, regisserat folklustspel med Eva Rydberg i huvudroll, gjort utflykter till Kungliga Operan, Oscars, Scala, Maxim, Stockholms Stadsteater, Drottningholms Slottsteater etc. agerat berättare på cirkus-turné, romanen Sista gästen gavs ut 2017, skrivit relationskomedi för SVT, bearbetat opera, medverkat i filmer och tv-serier, sitter i styrelsen för Taubestiftelsen och tillhör Gastronomiska Akademien. Osannolikt produktiv och mångsidig, eller hur?
Jag kom smått andfådd som förmodligen siste man, efter att ha hälsat på mamma som bor i just Mölnlycke. Noterade en publik på uppskattningsvis ett hundratal personer, vilket medförde att arrangörerna skärmat av den stora salen för att etablerade intimitet. Och gästen för vars skull biljetter köpts, gjorde en glidande inofficiell mjukstart nedanför scen. Kommunicerade genom att ställa frågor, riktade sig till utvalda objekt längst fram på känt manér. Tror alla blev synnerligen nöjda. Andreas T Olsson är oerhört begåvad och infriar definitivt mina ganska högt ställda förväntningar. Carita Jonsson får finna sig i att i skymundan spela andra fiol, fast det hör till att duon dessutom munhuggs ett par gånger. Givetvis är hon en oklanderligt följsam ackompanjatör.
Berättas barndomsminnen, dras vitsar, idkas högläsning ur egna romanen, sjöngs kupletter och visor med fantastiskt fyndiga rim och vi roas av flera spirituella monologer. Det aviseras om att såväl omskrivna som nyskrivna och oskrivna texter(?) kommer lanseras. Att han aldrig trasslar in sig eller tappar tråden (ett komiskt varumärke hos bland andra Peter Apelgren och Claes Malmberg) är förunderligt. Minneskapaciteten imponerar kolossalt. Estradören har tillräcklig om än inte någon betagande sångröst. Konstant demonstreras föredömlig artikulation, vilket gör att versernas påhittiga rim når ut från scen. Vad beträffar monologers och sångtexters innehåll kan paralleller dras till Povel Ramel, Hasse & Tage och ibland till Peter Carlsson. Medveten om att jag bara refererat till manliga möjliga förebilder. Den giftige Ronny Eriksson passar inte riktigt in i mönstret på grund av dennes gycklande med misshagliga kändisar och politisk övertydlighet.
Den gliring som nu efter fem dagar etsat sig fast var avlossade bredsidan mot tv-profilen Dermot Clemenger. Överlag kryddas smarta texter av psykologiskt finlir och djupt existentiella funderingar vi kan känna igen oss i. Hur underligt det egentligen är att tillsammans med obekanta vara med om att uppdiktat liv i en pjäs kan framstå som sannare än verkliga liv, tillhör de företeelser Olsson finurligt kåserar kring.
Hans minst sagt kreativa variant på skapelseberättelsen ur Gamla testamentet, med titeln Torskevangeliet, känns lite lagom vågad med tanke på att virtuost upplagda monologen framförs i byggnad som drivs av en församling. En annan tanke som for igenom huvudet efteråt handlar om tidsperspektiv. Den fabulöse estradören och rimsmeden inser när han kommunicerar med publiken att få är yngre än honom. Ändå förmår han förmedla en känsla av en helt annan tid. Inte minst från året när Olof Palme sköts ihjäl. Den ojämförligt största händelsen i Uddevalla samma år direktsändes i Lokalradion när berättaren gick i första klass. Bockkranen på det nedlagda varvet skulle rivas. Detta var några intryck och omdömen sammanfogade utan anteckningar. Får ni chansen är det väl värt att skaffa biljetter till Andreas T Olssons föreställningar.