
Av Cirkusopera ensemble Balans-resonans
Regi: Tilde Björfors
På scen: Mime Brinkmann, Sandra Marteleur, Marsema Asghodom, Thomas Volle, Jan Unestam, Nelli Kurjansivu, Louise Bjurholm och Henrik Agger
Urpremiär 28/2 2025 på Stora Teatern i Göteborg
Kan inte minnas att mina föräldrar tog med mig och min syster på Cirkus Scott eller liknande. Att live beskåda uppvisningar från talanger, vilka gjort sina 10 000 timmar för att kunna utvecklas till exceptionellt framstående artister, var aldrig något de var särskilt intresserade av. Som vuxen tog jag märkligt nog inte igen skadan, trots att jag beundrat virtuoser inom skilda konstarter. Om blicken riktas mot de färdigheter som exponeras under urpremiären på Storan finns några få erfarenheter att lyfta fram. Balanskonstnärer, jonglörer och akrobater har setts som publikombud hos Skådebanan, i varietéer ledda av Carl-Einar Häckner och en gång för kanske tjugo år sedan tog en vän med mig på en spektakulär soloshow. Det var en makalös uppvisning av jonglören Johan Wellton, en egen produktion som gjorde outplånligt intryck strax före premiär i Alby (om jag minns rätt).

Nycirkus förekommer så pass ofta på Storan att den blivit en hörnsten i deras program. 1995 grundade Tilde Björfors Cirkus Cirkör och uppnår genom sina meriter status som legendar i branschen. Redan för drygt tjugo år sedan tilldelades hon kunglig medalj och fler priser har det blivit. Härom året valde hon att lämna Cirkus Cirkör. Regissören till Händel på händer ingår numera i konstnärliga ledningen för artistkollektivet ”Balans-resonans” ,vars ensemble ägnar sig åt nyskapande blandformen cirkusopera. Noterade att GP:s bedömare efterlyste en röd tråd. Förstår hennes synpunkt, fast vad som förenar disparata nummer är ju musiken komponerad av G F Händel framförd av extraordinär stråktrio. De trakterar sina instrument utan noter, vilket framhålls som den cirkuskonst i sig det är. Rutinerade stråktrion består av cellisten Mime Brinkman (tillika en av de konstnärliga ledarna för Balans-resonans), Sandra Marteleur (violin) samt Arsema Asghodom (violin). Brinkman har varit solist på de främsta scenerna i New York och London.
Föreställningen handlar om den svåra konsten att balansera, om att samexistera och samarbeta. Ensemblen rör sig i olikartade tablåer genom de fyra elementen. Säger sig vilja företa diverse undersökningar. Inga ord av förklaringar yttras, varför en del inslag ter sig underliga och abstrakta. Men de fascinerar och påfallande många barn sitter på kuddar i den skapligt välfyllda salongen. Premiärens längd är alldeles lagom, cirka en timme. Scenografi och ljussättning är till lika delar lustfylld och suggestiv. Hängande grå tygstycken ramar in scen. Balans-resonans har som arbetsmetod att experimentera genom att utveckla gemensamma ytor inom opera, musik, cirkus och bildkonst.

Den tredje länken som konstnärlig ledare är tenoren Thomas Volle vars välljudande sång hörts så väl Folkoperan som vid flera operahus i Europa. Kort presentation av cirkusartisterna: Personen som här fått epitetet ballongmannen heter Jan Unestam. Denne clown och balanskonstnär tillhör grundarna av Cirkus Cirkör. Han tillför humoristisk knorr till sitt virtuoseri. Nelli Kurjansivu utför makalösa bedrifter, inte minst som fotjonglör. Hon har turnerat över hela världen med Galapiat Cirque. Kompletterar dem gör det otroligt synkroniserade akrobatparet Henrik Agger & Louise Bjurholm vilka medverkat i flera av Cirkus Cirkörs produktioner, verk för teatrar och egna verk.
Regissör Björförs menar att känslan påminner om första projekten med Cirkör, att utan resurser och en institution i ryggen lita till befintlig kreativitet och ta sig tillbaka till kärnan i cirkuskonst.. Hon anser att det varit en gåva att få jobba med detta gäng, vilket man lätt kan förstå. Ska påpekas att jag förbluffades över att någon av musikerna ett par gånger involverades i cirkusnummer.

Vad som förväntat är en fröjd för ögon och öron att följa måste betecknas när det kulminerar som världsklass. Tar i första hand med mig fenomenala balansakter med glas och kroppar plus den makalösa bedriften att jonglera med allt fler bollar med fötterna. Och vad Unestam utför med ballong på huvudet eller att insmord befinna sig inuti en är också exceptionellt. Allt måste givetvis sitta till perfektion för att inte riskera någons säkerhet. Ändå är även dessa superfroffs mänskliga. Två gånger kan manövrar skönjas vilka antyder hur snabbt något kan gå snett. En av gångerna går ett litet sus genom publiken. Lyckligtvis sker blixtsnabb justering. För att sammanfatta, Detta aparta och originella grepp, att fusionera barockmusik framförd med bravur live med otroligt skickliga balanskonstnärer, funkade alldeles utmärkt.