6/11 2024
Skeppet i Göteborg
Med stöd av Polska Institutet i Stockholm
Tackar ibland ja till inbjudningar som väcker intresse utan att veta vad som komma skall. Dubbelkonserten med huvudsakligen polska förtecken var ett sådant evenemang jag tog på uppstuds. Kommer i god tid, beslutar mig för att sätta mig på läktaren med ett glas riesling. Konstaterar att det är skapligt med folk, till skillnad från när Mikael Godée i arrangörsgruppen MUKO inviterade mig till jazz med en italiensk kvintett tidigare i år (konsert som led i ett utbytesprojekt). Noterar tillfredsställande ljud i de båda konserterna vars längd landar på cirka en timme var, vilket kändes som en idealisk längd. Kan nämna att det är sällan jag hör polska musiker live. Hände på YSJF i fjol och senast i en fantastisk duo-konsert i Lerum då prisade pianisten Leszek Mozdzer utgjorde ena halvan.
Första akt är Neoquartet från Gdansk vars repertoar vanligtvis centreras kring samtida klassisk musik. Här framförs dock tillsammans med Mikael Godée på sopransax dennes genrefria kompositioner. I april skrev jag om en kyrkokonsert han hade i Majorna med en svensk stråkkvartett i repertoar till stora delar överensstämmande med kvällens . Sedan decennier tillbaka finns hos Godée en upparbetad kunskap om hur mer eller mindre kammarjazzig estetik kan integreras med stråkkvartett. Medlemmarna i Neoquartet heter Krzystztorf Pawloski (cello), Michael Markiewicz (viola), Pawel Kapica (violin) samt Karo Platkowska (violin). Utgår från att polska kvartettens ordinarie besättning stod på scen i Göteborg när P2 var på plats.
Blir förtjust i deras konsert, hur sömlöst de samverkar och hur utrymmet fördelas sinsemellan bägge enheter. Mellan skickliga stråkkvartetten där instrument stundtals lösgör sig och den andra komponenten, det vill säga det vindlande soundet från lika charmant spelande saxofonist. Och Godées fascinerande, alldeles lagom komplexa melodier tillhör också vad man tog med sig. Böljande visuella stycken avlöses av mer inneslutna konstruktioner. Låter ofta frapperande vackert, ibland dansat. Ter sig naturligt att den sopransax som verkar med idealisk kraft tar täten i ett uruppförande, en mazurka med kvicka vändningar vars melodi influerats av folkmusik.. En annan drömsk, smeksam låt kan etiketteras högkvalitativ ECM-jazz. Hänförs av ömsom raffinerade rytmer, ömsom ett meditativt anslag. I Pedagogiska balladen med sitt obestämda slut och långsamt svävande skepnad uppmanas till ordlös allsång. Vindlande visa i form av Jag vet en dejlig rosa ( som jag spontant förväxlade med romantisk visa av Taube) utgör virtuost extranummer som det improviseras elegant i.
Godée berättar för oss att han delade scen på festival i Marocko med Kasia Pietrzko trio, vilket gjorde djupt intryck på honom. Trion från Warszawa som besöker Sverige för första gången har släppt tre album med (tror jag) enbart egentillverkade kompositioner. 30-åringen omger sig med en rytmsektion bestående av Andrzej `Swies på kontrabas jämte trumslagaren Piotr Budnaiak. Hör till saken att under Jazz- & bluesfestivalen i Trollhättan blev det pianotrions tur att få sällskap på scen av Mikael Godée. I Göteborg koncentreras repertoaren kring material från senaste skivan. Pietrzko som skriver merparten av musiken sägs vara påverkad av bland andra impressionister från tidigt 1990-tal.
Tycker om vad trion företar sig, även om deras uttryck kändes mer rotat två kvällar senare tillsammans med den svenske saxofonisten. Kan ju också ha berott på att jag då bekantat mig med deras, ofta expressiva estetik. Inleder skenbart trevande med ringlande melodi, vars successivt dramatiska stegringar visar sig vara ett utmärkande drag. Noterar således vibrerande intensitet och som en följdverkan raffinerat flödande dynamik. Att tredje låten inkluderar bas-feature faller sig naturligt då `Swies komponerat. Det var svårt att höra kvinnans presentationer (mikrofontekniken inte den bästa). Uppfattade jag korrekt spelades original från i första hand senaste skivan Fragile Ego.
Porlande grundpuls genomsyrar trion ledd av en tämligen ung och välutbildad kvinna, en stigande stjärna. Stillsam, svävande sektion gör särskilt avtryck. Vi får efteråt veta att den inspirerats av pianistens drömmar i sovande tillstånd. Trumslagaren tillför extra energi med uppbrutna rytmer, bombastiska mönster och minst ett trumsolo. Foggy Days förklaras handla om pandemin, trions mest förföriska låt vars tema präglas av Keith Jarrett-vibe. I sista delen av konserten ruskas publiken om genom radikal tempoökning. I innovativa löpningar och eruptioner från rytmläggare blinkas det till Chick Corea.