Dumma Mej
Betyg 2
Svensk biopremiär 3 juli 2024
Regi Chris Renaud, Patrick Delage
Den förekommande idén att uppföljare endast kan vara bleka kopior i jämförelse med sina föregångare är en seglivad myt. Givetvis finns det filmserier som hade mått bra av att aldrig kunna stoltsera med mycket mer än ett inslag. Men många gånger om tillåter uppföljare filmskapare att förfina sitt hantverk och hitta nya sätt att ta sig an bekant material. Se bara till George Miller och dennes senaste Mad Max-filmer, Fury Road och Furiosa, som mer eller var perfekta inkarnationer vad gäller att förverkliga den ursprungliga visionen från 1979.
Och om en månad kommer även Pixars kassasuccé Insidan ut 2 till svenska biografer, en film som trots en långt ifrån originell berättelse ändå lyckas begeistra tittaren. Därmed finns ytterst få ursäkter för den buttre Gru och hans gula hantlangare. Även om det bara är två år sedan vi fick se Minioner: Berättelsen Om Gru, är det hela sju år sedan Dumma Mej 3, en ansenlig tid som borde möjliggjort stora doser inspiration och uppfinningsrikedom. Och då Illumination bjöd på en otrolig visuell resa med Super Mario Bros Filmen är förhoppningen att den fjärde delen skall kunna visa på kreativt mod.
Men allt det där visar sig vara förlorat, det finns en stor ironi kring det faktum att ett antal sekvenser klamrar sig fast vid diverse – designmässigt, hysteriska fordon. Än mer beklämmande blir det i en sekvens då ett av dessa muskedunder får akut soppatorsk, för inget kunde vara mer passande vad gäller att beskriva Dumma Mej 4.
Serien må ha skördat enorma ekonomiska framgångar och få kan nog ha undgått att någon gång ha exponerats för de gula lustigkurrarna kallade minioner. Trots det har Dumma Mej aldrig uppnått samma bejublade eller omhuldade status som andra framgångsrika animerade filmserier. Istället ter sig framgångarna snarare som ett resultat av ett besinningslöst bombardemang av effektiv marknadsföring och en oupphörlig mängd projekt som exponerar varumärket för allmänheten.
Där andra långtgående filmserier – som också kan kategoriseras som rena varumärken, fortfarande har potens och vitalitet, har Dumma Mej nu trätt in i ålderns höst.
De vanligtvis gapiga, fartfyllda och fåniga påhittigheterna må vara kvar men är numera så pass trötta, slitna och dammiga att man endast kan skaka på huvudet. Filmens regissörsduo, veteranen Chris Renaud och den betydligt mer oerfarne Patrick Delage, är i teorin intressanta då Renaud har vana från både den första och andra filmen, medan Delage är ny i spelet, något som borde innebära nya och handlingskraftiga tag. Så blir dock inte fallet då ingen av dem verkar det minsta intresserad eller road av projektet. De galna upptågen och det hurtiga tempot framstår endast som en falsk och desperat fernissa som endast önskar dölja hur totalt substanslös filmen är.
Istället för att kännas som en proper uppföljare med bastanta händelser samt rejäla kliv framåt, liknar detta något av de multum av urvattnade animerade tv-serier som bygger på älskade biofilmer – se Draktränaren. Det är en fullkomligt menlös berättelse som endast trampar vatten där allting kulminerar i menlösa sidospår som åsidosätter flera av de mer populära karaktärerna. Inte ens då filmen hittar komiska anslagspunkter, som ett snuskigt privilegierat par i en minst lika snofsig förort, blir det något annat än krampaktiga försök till humor.
Desperationen blir bara mer och mer uppenbar desto längre eländet löper, i tron om att variation och kaos skall rädda dagen introduceras mer och mer larviga segment som endast rör till en redan osammanhängande film. Inte ens på ett tekniskt plan är filmen vidare intressant, efter färgexplosionen med de två rörmokarna är detta ett trist steg tillbaka med blek karaktärsdesign, trista miljöer och ytterst vardaglig presentation.
Renaud och Delage försök att hålla skenet uppe som om allt är under kontroll blir snart plågsamt. För inga trollkonster på planeten kan dölja det faktum att spelet är över. Dumma Mej 4 signalerar att nästa anhalt för filmserien är begravningsbyrån, såvida konkret nytänkande inte kan infinna sig med osannolik fart inför nästa del.