30/5 2024
Valand i Göteborg (arrangör: Jazzföreningen Nefertiti)
Måste erkänna att jag senaste tiden besvärats av prokrastinering, trots att förlamande självkritik vanligtvis inte gör sig gällande i skrivprocessen. Finns alldeles för många ursäkter att ta till. Behöver kämpa emot denna defekt för att kunna skildra en synnerligen rikhaltig konsert om vilken jag hade ringa förkunskaper. Vad som i en anda av avantgardism skulle kunnat bli alltför skrynkligt och konturlöst, blev istället till en fräckt förlösande succé. Att förväntade takter av kakafoni i marginalen ingick i konceptet förstärkte snarast en exalterande helhet.
Pianisten och kompositören Mattias Risberg har i princip gått under min radar. Hört honom live senaste åren på BAS och Brötz och läst intervju med honom om storskaliga Mining-projektet. Upprinnelsen till det var en beställning från Lindesbergs Kommun vars grundplåt kom från ett generöst arv. Boende och uppväxt i ett område i Bergslagen känt för sin gruvhantering valde frilansaren gruvdrift (jobbat en månad i gruva) som utgångspunkt för komponerandet av ett antal sviter. De fyra första har dessutom uruppförts på ett gruvområde utanför Guldsmedshyttan. Under konserten med sin tvära kast får vi lyssna på musik ur de fyra skivor som gjorts plus en ej utgiven svit. Inte sällan befinner sig soundet någon annanstans än i jazzens domäner, vilket kommer redogöras för närmare.
Liveupplagan av Mining går under beteckningen XL eftersom den innehåller fjorton personer inklusive bandledaren plus far och son Storm på ljud och video samt hans bror som turnémanager. På scenen huserar 64-åringen vid flygeln och sitt rhodes. Därifrån presenteras Sten Sandell på recitation och liveelektronik, vokalisten Jennie Abrahamsson, rytmsektionen bestående av giganterna Dan Berglund (kontrabas) & Morgan Ågren (trummor), Mattias Ståhl (vibrafon), David Stackenäs (elgitarr), stråkar i form av violinisterna Eva Lindal och Josefin Runsteen samt cellisten Leo Svensson Sander och på träblås Fredrik Ljungkvist och Per Texas Johansson. Blåssektionen kompletteras av trombonisten Mats Äleklint samt Susana Santos Silva på trumpet. Med något enstaka undantag har jag lyssnat på samtliga tidigare , inte minst live. I några fall sedan 90-talet! Flera av dem driver eller ingår i prisade konstellationer och har turnerat globalt.
Utan att upplösas i fritt flygande beståndsdelar är sviterna till sin struktur avancerade kreationer, vilka inte automatiskt lockar stora skaror. Förvisso oavbrutet spännande för öppna sinnen. ( Parallellt pågick en förhållandevis kändistät stödgala på Pustervik för affären MUG.) Publiken uppgick ändå till en nästan godkänd numerär. I och med att så mycket hände under två set vill jag ge mig på ett slags associativt referat kryddat med omdömen. Ljudet mixades förtjänstfullt, lyfte fram varje instrument, gjorde mig stundtals osäker på vilka instrument som framställde features. Raffinerat!
Angenämt försynt inledning med vidlyftig recitation till en dominant, minimalistisk slinga. Lägger märke till en anstrykning av Stravinskij, en av influenserna angivna i PR-materialet. Övergår till ett beat vars förföriska puls minner om Zappa-hitten Peaches En Regalia. Exalteras av ett sound med förbindelser till konstmusik, progressive och symfoniska utvikningar. Då det i ett tidigt skede sjungs på tyska är man benägen att lägga in Krautrock som ytterligare en stilistisk jämförelse. Det skevar och spricker upp i ett eruptivt solo på trombon. Vad som stundtals riskerar att kantra tar sig ut ur tunneln, visar sig inte sällan svänga oerhört. Fäster mig vid Jennie Abrahamssons Kate Bush-aktigt svävande stämma och ett glänsande ensemblespel. Titellåten Magnitude The World från senast släppta svit – planerat som ett requiem med tanke på invasionskriget i Ukraina, klimatförändringar etc. – är definitivt en hit Den följs upp av drömskt alster som vecklar ut sig i en sinnrik konstruktion där Zappa-kopplingen återkommer. Musiken nystas in i ett dissonant parti varvid brasset sticker iväg, till synes oorganiserade. Registrerar fantastiskt basspel. Enligt en musiker i publiken kan udda tonspråk spåras till exempelvis Gentle Giant.
Andra set introduceras genom Per ”Texas” Johanssons melodi på klarinett jämte stråkar i en virtuos vibe. Gitarristen Stackenäs utbroderade solo därpå får mig att tänka på Alan Holdsworth och dennes innovativa storhet. Risberg driver på på rhodes assisterad av inspirerad rytmsektion där Ågren ger oss maximalt ös. Delikat feature levereras av Ståhl, varvid ett framrusande tema doftar Genesis. Oj vad stimulerande det är att lyssna och hänga med i skiftningarna! Identifierar en loopad slinga som tycks förekomma upprepade gånger och föra in minimalism á la Steve Reich i detta eklektiskt bedårande universum till brädden fyllt av infall. Noterar upphetsande duell emellan Ljungkvist och Santos Silva. I en avdelning uppstår ett krängande groove, återupplivar hur det kunde låta om Material. Vi förflyttas vidare med hjälp av ett bombastiskt intro för att hamna i en minst sagt spräcklig sekvens. Harpan manövrar fängslande i framkant.
Blir lycklig av hur olikartade sviter framförs av synnerligen framstående improvisationsmusiker. Ett oemotståndligt sprittande beat kreeras, övergår i solo på kontrabas vars snabba tempo och ton jag associerar till danske ikonen NHÖP. Urskiljer en upprymd konversation vibrafon – rytmsektion i en mycket minnesvärd tilldragelse som stundtals har drag av avantgardistisk happening. Inte utan att man i spretande solon av Ljungkvist tänker på exempelvis Albert Ayler. Vi får höra ett flertal bärkraftiga alster ur sviten Krantzkommun. Finalen tar ner intensiteten genom en lyrisk klang. Hålls i en vacker, lätt vemodig stämning anförd av stråkar, vilket erinrar mig om berömda soundtrack skapade av Michael Nyman. Sprudlande, utbuktande extranummer haglar av referenser: Fragment från Nusrath Fatteh Ali Khan, Healing Power live med Carla Bley, metriken hos King Crimson, Gil Evans & The Monday Night Orchestra i Live At Sweet Basil och Zawinul Syndicate poppar upp i mitt huvud. I ett extatiskt moment tar rytmtillverkare Morgan Ågren över, bjuder på uppvisning. Kontentan av min associativa text är att sviterna med sin arsenal av influenser gjorde succé när de framfördes live av ett makalöst kollektiv.