26/5 2024
Stora teatern i Göteborg
Martin Hederos oerhört framgångsrika karriär står på minst tre ben: bandmedlem, ackompanjatör samt soloartist/ kompositör. Värmlänningen har förmodligen ägnat mest tid åt rock, först i kortlivade kultbandet Nymphet Noodlers och sedan under lång tid i återuppståndna TSOUL (invalda i Swedish Music Hall of Fame) med somliga turnéer förlagda utomlands för att därpå gå vidare till än mer prisade genrefria superkvartetten Tonbruket parallellt med oortodoxa Hederosgruppen vars äventyrliga jazz belönades med hela tre prestigefyllda utmärkelser i fjol. Ibland ingår han dessutom i experimenterande Fire Orchestra. Den andra pelaren har byggt upp genom ytterst begåvade samarbeten med bland andra Ane Brun, Nina Ramsby, Anna Ternheim, Nina Persson, Sofia Karlsson, författaren Marit Kapla samt Mattias Hellberg (duon Hederos & Hellberg).
Därtill kan vi ibland förunnas få möta klaviaturspelaren på egen hand. Då sitter han vanligtvis vid en flygel, framför egna och andras verk. Några månader före pandemins utbrott i landet i samband med föreställningen Stjärnenätter på Storan, skänkte Hederos mig hans cd Piano solos från 2017. För Nästa album betitlat Era spår erhöll han en Grammis i kategorin jazz, trots att han inte anser sig vara någon jazzpianist. Vidare har detta ofattbart mångsidiga snille tillsammans med Irya Gmeyner skrivit musik till uppmärksammade tv-serier och film (Tunna blå linjen med flera) Och när jag träffade 51-åringen på Utopia härförleden gjordes reklam för C/O Satie, ett projekt han verkade mycket nöjd med. Hur många gånger jag hört honom live? Kan erinra mig minst femton gånger.
Vad han gör i ett program centrerat kring mer eller mindre ikoniska pianostycken av Erik Satie (1866-1925) i diskret samarbete med skivans producent Anton Sundell, är en total kontrast till dynamiska energinivån i Soundtrack och överlag tvärtemot det sound som präglar såväl Tonbruket som Hederosgruppen. Musikanten kallar i en första presentation musiken för tyst. I mina öron mer korrekt att benämna den excentriske fransmannens varumärke som återhållsamt rogivande impressionism. Snacka om att vara lätt igenkännbar stilbildare, framför allt genom numrerade verk under beteckningen Gymnopédie och Gnossienne.
Satt utmärkt nedanför teknikbåset på första balkong. Storan var denna söndagseftermiddag välfylld fast inte utsåld. Beröm riktas till de två personer som därifrån sköter ljud och ljus och Hederos passar då på att hissa Storan, håller det för troligt att det är den bästa scen han spelat på. Efter konserten uppdelad i två set skedde samtal emellan Hederos och husets chef Martin Hansson, vilket tyvärr missades för min del på grund av att jag skulle vidare till annat evenemang och behövde äta. Musiken styrs av noggrannheten i anslaget och precisionen i pauseringar. De skenbart enkla kompositionerna kräver rutinerade utövare. Roland Pöntinen begick misstaget att göra en Satie-hommage alldeles för tidigt i sin karriär.
Omgivande nyanser frambringas likt soundscape diskret av Sundell på elektronisk väg, (som lustigt nog påstods ha en bakgrund inom black metal). Till saken hör att på skivan medverkar basisten Dan Berglund jämte batteristen Konrad Agnas. Och huvudpersonen trakterade i studion inte enbart flygel, utan också philicorda orgel, preparerat piano, celesta, Juno-synt samt violin. Livevarianten av detta sinnrika experiment faller ut mycket väl. Hypnotiska atmosfären som etableras i improvisationer på den legendariske impressionistens kompositioner, bryts avsiktligt en handfull gånger. Tempo skruvas upp eller formen ändras när ramverket byts ut mot egengjord polska, brudmarsch, vals, pianomusik tillägnad naturen vid Ingesund samt ljuva ballader dedikerade till hustrun eller vänner såsom Nina Ramsby. Låtlistan är sannerligen smart sammansatt!
Musikälskaren i mig gläds åt en konsert vars minne kommer vårdas ömt. Utgår från att kollegorna från GP och Lira var ungefär lika hänförda. Att ange toppnoteringar blir en nästan övermäktig uppgift då det var helheten som skapade avstressande eufori. Utser ändå otroligt vackra Signes psalm, minimalistiska bombardemanget i Göran, Saties megahit Gymnopedie No 1 och Gnossienne No 2 till fyra ess.